Herr talman! Det är inte bara omoraliskt utan också dålig säkerhetspolitik att beväpna våldsverkare och förtryckare. Utöver de moraliska aspekter som flera redan talat utförligt om skulle jag vilja ta upp ett kanske inte lika uppenbart men nog så viktigt problem med vapenexporten.
Man kan utan att överdriva säga att kriget är överfinansierat och freden underfinansierad och att industrin i dödens tjänst är överdimensionerad, medan industrin i livets tjänst är underdimensionerad. Det är mycket tid, yrkesskicklighet och kreativitet samt givetvis en massa pengar och råvaror som slösas bort och binds upp på att ständigt producera nya dödsbringande vapen. De här resurserna och människorna behöver frigöras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt exportkontroll av krigsmateriel
Det finns redan alldeles för mycket vapen i världen. De behöver bli färre, inte fler. Det behövs nedrustning i stället för upprustning, både av kärnvapen och av konventionella vapen. Det är vägen framåt. I det läget är det både omoraliskt och säkerhetspolitiskt kontraproduktivt att slösa enorma resurser på nya dyra vapen, produkter vars bästa användning är - ingen alls.
Verklig hållbar säkerhet för människor bygger vi alltså inte med mer vapen utan med helt andra medel. Vilka är de stora hoten mot människors säkerhet, utöver de rent militära? Det är klimatförändringar, vattenbrist, otillräcklig livsmedelsförsörjning, ekonomisk ojämlikhet och fattigdom, för att ta några av de värsta. De militära hoten behöver i högre grad förebyggas och hanteras med diplomati. Förtroendeskapande åtgärder och bättre förhållanden för människor minskar risken för konflikter.
Solpaneler i stället för minor, vattenrening i stället för gevär, tåg i stället för stridsflygplan, skolböcker i stället för bomber, lärare och sjuksköterskor i stället för soldater och vapensmeder - det är god säkerhetspolitik.
Herr talman! Innebär då en ansvarsfull vapenexport att ingenjörer och verkstadsarbetare i Sverige blir sysslolösa? Några har varit inne på det. Eller är det möjligt att ställa om krigsindustrin så att den arbetar i livets tjänst i stället för dödens? Ja, det är det. Låt mig ge några intressanta historiska exempel!
Efter det japanska angreppet på den amerikanska flottbasen Pearl Harbor 1941 ställde USA blixtsnabbt om hela samhället, framför allt sin industri. På bara några månader byggde man enorma mängder stridsflygplan och vapen av alla slag för att kunna ge sig in i andra världskriget. Nu behöver vi göra precis tvärtom och genomföra en massiv och snabb omställning från militär till civil produktion. Behoven är ju enorma. Här kan Sverige gå före och visa vägen. Men då behövs förstås en tydlig lag som otvetydigt hindrar export av krigsmateriel till länder som inte ska beväpnas. Så skulle vi kunna ha en mycket mindre vapenindustri.
Herr talman! The Lucas Plan är ett annat viktigt exempel som visar på vad som är möjligt om bara viljan finns. Lucas Aerospace var ett brittiskt företag som tillverkade en massa olika produkter. Ungefär hälften av produktionen var militär. Detta var vid mitten av 70-talet. Plötsligt stod tusentals i personalen inför hotet att mista sina jobb när beställningarna gick ned. Då gick en grupp anställda på företaget, både tjänstemän och arbetare, samman och arbetade fram en detaljerad plan för hur företaget skulle kunna producera - som man uttryckte det - socialt användbara produkter i stället för militära produkter. Arbetet tog över ett år och resulterade i över 1 000 sidor med förslag. Det handlade om att ta fram nya produkter inom till exempel förnybar energi, men också om att öka produktionen av sådant som Lucas redan tillverkade, såsom dialysmaskiner. Som en av de ledande i den här gruppen sa: Det är inte anständigt och rimligt att människor dör i väntan på dialys när vi skulle kunna producera fler dialysapparater. Detta är också relevant nu här i Sverige, tycker jag.
Totalt sett tog man fram ca 150 nya produkter. Många var i den absoluta tekniska framkanten. Det handlade till exempel om fordonsbatterier, vindkraft, solceller och medicinteknik. Hade ledningen för Lucas - och den brittiska regeringen, som var en stor beställare - valt att lyssna på de anställda hade de blivit pionjärer inom en massa framtidsområden, såsom miljöteknik, och haft goda chanser att blomstra. Men det gjorde man tyvärr inte den här gången, och det gick inte heller så bra för företaget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt exportkontroll av krigsmateriel
Omställningsplanen fick ändå stor uppmärksamhet, och vi har all anledning att inspireras av den nu igen. Tänk tanken vilken kreativitet som skulle kunna släppas loss om de som arbetar i svensk vapenindustri i stället fick i uppdrag att ta fram socialt användbara produkter i stor skala, eller för den delen om de tog saken i egna händer, som deras kollegor på Lucas Aerospace! Kanske är det någon av dem som lyssnar på den här debatten.
Herr talman! Låt mig nämna ett intressant räkneexempel från Lester R. Brown, grundare av Worldwatch Institute och Earth Policy Institute och den som myntade begreppet "hållbar utveckling" på 80-talet. Han gjorde 2008 uppskattningen att ca 13 procent av världens militärutgifter skulle räcka till att kraftfullt hantera mänsklighetens grundläggande ödesfrågor. Han listar sociala mål som utbildning åt alla, mödra- och barnavårdsinsatser i de fattigaste länderna och grundläggande hälsovård för alla. Han tar också upp återställande av jorden, exempelvis skydd av matjord, återställande av fiskbestånd och betesmarker i den mån det är möjligt och insatser mot klimatförändringarna, för att nämna några saker. Det vore god säkerhetspolitik. För all del har siffrorna säkert ändrats på tio år sedan Lester R. Brown räknade, men grundprincipen är densamma. Vi i Sverige kan förvisso inte ändra hela världen, men vi har ansvar för att göra vår del.
Riksdagen representerar medborgarna, inte bara dem som har intressen i vapenindustrin. Vi har också ett ansvar för människor i andra länder. Ibland blir hyckleriet för absurt. Varför ska ministrar främja försäljning av stridsflygplanet Gripen till ett land som Botswana, som enligt uppgift inte uppenbart hotas militärt men där många är fattiga och där behoven är stora av att bygga välfärd och infrastruktur? Det är ett land vars politiska opposition och andra vädjar till oss att inte försöka sälja stridsflygplan till de styrande. Det är bara ett exempel. Tänk om vi i stället kunde skicka ministrar som främjar försäljning till Botswana av energiteknik, vattenrening och liknande! Det vore något!
Finns det kryphål i lagstiftningen kommer de att utnyttjas. Vapenexporten är inget undantag. Krigsindustrin är ett mäktigt särintresse. Det finns stora pengar i vapenhandeln, som flera har påpekat här i dag. Oavsett om det är myndigheter eller en regering som gett tillstånd till export till någon som inte borde ha vapnen är det lika illa för dem som vapnen riktas mot. Därför räcker det inte att lita på välvilliga politiska bedömningar när det handlar om frågor om liv och död. Kryphålen i lagstiftningen måste täppas till. Omfattande och allvarliga kränkningar och bristande demokrati ska vara ovillkorliga hinder för export av krigsmateriel. Därför yrkar jag bifall till motion 2017/18:3923 av Carl Schlyter och mig med flera.
Skärpt exportkontroll av krigsmateriel
Sverige är som sagt en stor vapenexportör. Därmed har vi ett tungt ansvar att ställa om industrin till export av produkter som i stället gör världen säkrare på riktigt. Vi svenska riksdagsledamöter har ansvar och makt att rösta för att Sverige äntligen ska sluta exportera vapen till diktatorer och förtryckare. Ta ert ansvar i dag och rösta för ett förbud!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)