Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 9 om assisterad befruktning och reservation 11 om adoptioner.
Det finns inte ett enda svar på frågan om barnets bästa, men det hindrar inte att den frågan är otroligt viktig och avgörande. Livet formas när man är ett litet barn. Det är helt avgörande att barnen får de absolut bästa villkor som tänkas kan. Det är en av de viktigaste utmaningarna vi har.
Tyvärr är det så att många barn i vårt land har farit illa. Därför tillsatte vi en utredning. Tidigare var det så att man bestämde sig för att både män och kvinnor är föräldrar. Mamma och pappa är lika viktiga. Den absolut viktigaste principen var den om gemensam vårdnad. Det var en bra utgångspunkt, men problemet är att varje fall är unikt. Det finns alltid undantag från regeln. Det visade sig att i vissa fall var gemensam vårdnad inte till barnets bästa. I många fall handlade det om att pappan misshandlade barnen, mamman eller både-och. I ett och annat fall var det naturligtvis mamman som var boven i dramat.
Den tillsatta utredningen hade som ett av sina huvudsyften att se över detta. Utredningen har nu kommit med sitt slutbetänkande. Förslaget är att barnets bästa, det vill säga barnets hälsa och säkerhet, ska gå före.
Det finns naturligtvis fortfarande undantagsfall. Vi vill inte benhårt säga att om en förälder någon gång har utövat våld mot barnet eller den andra föräldern så kan det under inga omständigheter bli tal om gemensam vårdnad. Så är det givetvis inte, det finns alltid undantag. Det kan till exempel vara en mamma som har blivit grovt misshandlad av sin man i alla år och där barnen också har farit illa. Till slut slår hon tillbaka. Det kan röra sig om att mannen blir ordentligt skadad, men då är frågan vad som är bäst för barnet. Är det att förlora båda sina föräldrar? Det finns alltid undantagsfall. Men det viktigaste är huvudregeln att vi inte får tumma på barnets hälsa och säkerhet.
Det finns mycket som tas upp i den mängd motioner som ligger till grund för betänkandet. Det är många angelägna frågor. Anledningen till att vi på nästan alla punkter inte har reserverat oss är att utredningen ger svar på många av dessa frågor. Vi får se hur det blir med detta när regeringen sätter ned foten. Vi är naturligtvis beredda att återkomma.
Barns skuldsättning är en annan otroligt angelägen fråga. Det mest fruktansvärda av allt är de barn vars föräldrar har tecknat skulder i deras namn. Det kan vara telefonabonnemang, bilar och allt möjligt. Resultatet blir att barnen den dag de fyller 18 år plötsligt får påhälsning av kronofogden. Då kan det vara för sent. Risken är att man inte kan ta lån och att man hamnar i den situation som andra skuldsatta vuxna är. Man kanske inte ens kände till situationen. Det finns många fall där inte heller föräldrarna var medvetna om det utan såg det som enda utvägen när de själva inte fick lån eftersom de var prickade av kronofogden. De insåg inte de långtgående konsekvenserna.
Här har gjorts mycket och det är under beredning, men det är samma sak här: Blir det inte tillräckligt skarpa förslag som är till skydd för barnen, speciellt barn som har blivit skuldsatta av sina föräldrar, är vi beredda att återkomma.
Det som vi redan i dag reserverar oss mot handlar om assisterad befruktning. Vi har redan tidigare haft denna fråga under utredning. Det första steget har tagits, det vill säga att två kvinnor kan ansöka om assisterad befruktning på samma villkor som ett heterosexuellt par.
Men det finns fortfarande lite olikheter. Det tycker vi att det är dags att göra något åt. Det känns till exempel märkligt att man ska behöva bekräfta moderskapet ytterligare för medmamman. Det finns ju en biologisk mamma och en medmamma. Varför ska den senare behöva bekräftas på något annat sätt än en heterosexuell man? Det är lika lite troligt att medmamman är biologisk mamma som den heterosexuella mannen i fallet med det heterosexuella paret som ansöker om assisterad befruktning. Det finns därför ingen anledning att särskilja detta. Givetvis bör samma regler gälla, oavsett om det är ett samkönat eller ett heterosexuellt par.
Heterosexuella sambopar kan i dag ansöka om assisterad befruktning på samma villkor som gifta. Det gäller inte två lesbiska kvinnor som har valt att vara sambo i stället för registrerade partner, som det rent formellt kallas. Det är en märklighet som det inte finns något rimligt sätt att förklara, speciellt med tanke på att det finns kvinnor i dag som har valt att inte bli registrerade partner på grund av att de tycker att lagstiftningen är diskriminerande. De vill gifta sig på riktigt.
Det är en annan fråga som vi i Socialdemokraterna stöder, nämligen att de ska få lov att gifta sig på riktigt. Men fortfarande kommer en del kvinnor att välja att vara sambo, precis som allt fler heterosexuella par väljer att vara i dag. Då bör samma regler gälla. Även dessa kvinnor ska få ansöka om insemination.
När det handlar om pappans roll är det i de flesta fall så att pappan redan från början har avsagt sig sitt föräldraskap. Han är spermadonator. De flesta vill inte heller ha ett faderskap. I de fallen löser det sig. Men sedan finns det till exempel sådana som Jonas Gardell som tillsammans med en kvinna blev far, men som är partner med en man som han naturligtvis ser som fader till barnet. Vi vill inte stänga dörren helt för dessa situationer. Vi får återkomma till hur detta ska utformas mer exakt.
Det får samtidigt inte bli en diskriminering gentemot det lesbiska paret. Medmamman ska givetvis kunna utöva sitt föräldraskap fullt ut.
Däremot finns det exempel där en kvinna tillsammans med en man bestämmer sig för att de vill bli föräldrar utan att de för den skull vill leva tillsammans, till exempel ett lesbiskt par och ett bögpar.
Vi vill inte helt stänga dörren. Vi får återkomma senare. Vi måste utreda detta väldigt noga och se till att det blir rätt och så att det inte blir diskriminerande för någon part.
När det gäller adoptioner tycker vi att lagstiftningen är förlegad och motsägelsefull. En ensamstående till exempel kan ansöka om adoption - både en ensamstående man och en ensamstående kvinna. I de flesta länder brukar det vara lite lättare för en ensamstående kvinna. Det är alltså möjligt.
Ett sambopar - oavsett om det är ett samkönat par eller ett olikkönat par - kan däremot inte ansöka om adoption. Det tycker vi är motsägelsefullt, speciellt med tanke på att det är allt fler som väljer att leva som sambor så länge förhållandet varar eller under lång tid innan de gifter sig. Man måste alltså se över den möjligheten.
Vi vill inte bara besluta här och nu, utan vi vill att frågan ska utredas. Då kan man även utreda andra saker som har med adoption att göra och som kan kännas förlegade. De ekonomiska villkoren och hur mycket det kostar att adoptera är till exempel en intressant fråga som skulle kunna vara en klassfråga för en del.
En annan aspekt är de krav man ställer på adoptivföräldrarna att berätta om barnets ursprung. Det kan vara en poäng att berätta när barnet når rätt mognad. Man kan naturligtvis sätta en specifik gräns vid 18 års ålder, men frågan är om inte det kan vara för sent i många fall. Man kan helt enkelt stärka barnets rätt att få veta sitt ursprung.
Jag känner till en som faktiskt kände sig väldigt sviken när hon först i vuxen ålder fick veta att hennes föräldrar inte var hennes biologiska föräldrar.
Jag tror att barn mår bäst av att involveras. Ytterst är det ju kärlek som barnen behöver. Jag tror inte att det biologiska ursprunget är det allra viktigaste. Ärlighet och öppenhet gentemot barnen tror jag är viktigt.
Detta och eventuella andra frågor får man se närmare på i en utredning.