Herr talman! Det är viktigt att samhället genomsyras av ett barnperspektiv och att vi på allvar lever upp till innehållet i barnkonventionen. Barn är det viktigaste och mest värdefulla vi har. Den insikten innebär att vi måste stå upp för ett samhälle där inget barn diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, etnicitet, funktionshinder, social bakgrund eller annat.
Barnets bästa måste alltid vara vägledande vid allt beslutsfattande och vid alla åtgärder som rör barn och unga. Det är avgörande att barn och unga tillåts att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar och att de även ges möjlighet att framföra och få respekt för sina åsikter i frågor som berör dem.
Barns och ungas familjesituation ser i dag helt annorlunda ut än för bara några årtionden sedan. Många barn växer i dag upp i andra typer av familjer än den traditionella kärnfamiljen. Det kan vara familjer med en, två eller flera föräldrar. Det kan vara föräldrar av samma eller olika kön. En del barn växer upp med andra än sina föräldrar. Det är inte ovanligt att det är mor- eller farföräldrar som i praktiken utgör vuxenförebilderna.
Livsvillkoren ser alltså i det praktiska livet helt olika ut för olika barn. Därför måste vi, anser Miljöpartiet, se till att lagstiftningen förändras så att den fungerar i dagens mångskiftande samhälle.
När vi politiker debatterar så händer det ofta att ledamöter hänvisar till verkligheten. Då är det lätt att också påstå att debattmotståndaren inte har kunskap om den där omtalade verkligheten. Det hände senast i går när vi i civilutskottet debatterade bostads- och hyresrätt.
Jag tror inte att man ska ta så allvarligt på det eftersom vi faktiskt lever i olika verkligheter. I går lärde vi oss att de klyftor som de borgerliga politikerna uppenbarligen ännu inte ser har blivit så stora att vi helt enkelt klarar av att leva i parallella men ack så skilda världar, sida vid sida, i vårt land.
I den verklighet som jag lever i är det vanligt att barn föds utanför äktenskapet. I den värld som jag lever i är äktenskapet över huvud taget inte något som de flesta funderar över, möjligen som en dyrbar fest för de rika. Men det betyder inte att barn i dessa familjer på något vis skulle ha det sämre än barn i traditionella kärnfamiljer.
I dag får ett barn som föds inom ett äktenskap automatiskt båda som föräldrar, medan det barn som föds till exempel inom ett partnerskap inte har samma rättighet. Då måste barnet adopteras av den ena partnern, om inte barnet har blivit till med hjälp av svensk statlig vård. Men barn kommer till på många olika sätt, i alla fall i den värld som jag lever i.
Många barn har exempelvis kommit till genom insemination, där två homosexuella par, en man och två kvinnor eller en kvinna och två män kan vara involverade. I sådana situationer kan det vara fler än två vuxna människor som betraktar sig som föräldrar till ett barn och som barnet, inte att förglömma, betraktar som sina föräldrar. Barnets bästa innebär att man måste förstå vilken värld barnet lever i och hur barnet uppfattar sin verklighet.
I många fall finns det i verkligheten mer än två föräldrar, men trots det är det bara två vuxna personer som kan vara juridiska vårdnadshavare.
Miljöpartiet vill att barns bästa alltid ska vara det avgörande och vägledande. Ett sätt att stärka barnets situation är att man tillåter att barnet har fler än två vårdnadshavare. Då skulle de vuxna som i praktiken, i det verkliga livet, är barnets vårdnadshavare också dela det rättsliga och formella ansvaret för barnet.
En sådan förändring skulle självklart få många olika och ganska omfattande rättsliga och ekonomiska konsekvenser. Det krävs därför en hel del utredande, vilket vi är fullt medvetna om. Det är därför som Miljöpartiet vill att man utreder om det är möjligt för barn att ha fler än två formella vårdnadshavare.
En annan konsekvens med anledning av det som händer i den värld som jag lever i borde vara att lagstiftaren tar sig en funderare på begreppen far och mor i lagstiftningen. Allt fler barn växer i praktiken upp med två föräldrar för vilka de traditionella rollerna som far eller mor inte längre är relevanta. Allt fler föräldrar är varken far eller mor, samtidigt som många föräldrar är både far och mor på samma gång. En viss förändring har redan skett i lagstiftningen, där de gamla begreppen far och mor har bytts ut mot föräldrar som är ett mer könsneutralt och, i mitt tycke, mer funktionellt begrepp. Men Miljöpartiet vill att lagstiftningen så långt som det är möjligt revideras med målet att begreppen blir mer könsneutrala.
Under det förra riksmötet klarade man av att göra ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att barn har rätt till ett juridiskt ombud vid vårdnadstvister. Regeringen fick då det uppdrag som den nu arbetar med.
Jag tror att majoriteten genomgående väljer att avslå alla förslag där det pågår arbete i Regeringskansliet. Jag tycker att det är lite sorgligt att se hur ni som skulle förnya även politiken, som jag uppfattade det, faller in i detta gamla betongsossesätt att hantera frågor i riksdagen.
Det skulle definitivt inte hota regeringsmakten eller regeringsarbetet om riksdagen någon gång uttryckte en viljeinriktning även på områden där övervägandena i Regeringskansliet inte är färdiga. När det nu till och med finns ett tillkännagivande från det förra riksmötet så kan ju regeringen, åtminstone rent teoretiskt, uppfatta ett uteblivet tillkännagivande i år som att riksdagsmajoriteten inte längre anser att frågan är lika viktig.
Jag var ganska gammal när jag blev politiker, och jag såg med mycket stor skepsis på både politik och politiker. Jag tror därför att jag har ganska lätt att förstå varför det så kallade politikerföraktet är så starkt. Därför vädjar jag till er i majoriteten att försöka hitta de där frågorna där ni skulle kunna göra beslutsgången mer transparent och lätt att förstå för väljarna.
Nu skulle ni till exempel kunna göra ett tillkännagivande om juridiska ombud, utformat som en enkel beställning om utredning. Sedan antar jag att det raskt skulle komma ett förslag från regeringen eftersom jag förstår att man jobbar med det. Och ni förfogar ju fortfarande över hela innehållet. Det blir mycket lättare att begripa än att ni nu säger nej till att efterfråga något som ni förmodligen under detta riksmöte eller till hösten kommer att tacka ja till innehållet i. Det är väldigt märkligt och svårt för en väljare att förstå.
Jag tycker att vi som sitter i civilutskottet, som är ett nytt utskott, borde kunna ta på oss rollen att även försöka förnya riksdagsarbetet. Det är ett nytt utskott, och vi kunde se på lite nya möjligheter.
Jag upplevde faktiskt detta maktspel som lika löjeväckande under mina tidigare två år i riksdagen som ledamot i ett parti som då samarbetade med regeringen som jag upplever det nu när regeringen tydligen inte vill samarbeta med mitt parti ens i de frågor där vi har samma åsikter. Det blir ett konstigt spel.
Men jag hoppas att vi så småningom ska få en ärendehantering mellan riksdag och regering som synliggör både det verkliga och det formella maktförhållandet mellan riksdag och regering i stället för att man, som jag tycker, manifesterar regerandets ofelbarhet. Det är ett underligt mål för arbetet.
Herr talman! Jag vill avsluta med att jag inte anser att Karthago ska rivas men att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge ska byggas. Jag står självklart bakom alla Miljöpartiets reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2.