Herr talman! Ulla Andersson är frustrerad för att saker och ting inte händer i den takt som man skulle vilja som motionär. Den situationen har jag varit i många gånger också. Man tycker att det händer för lite, och man vill inte vänta på en beredning i en fråga som man tycker att man har svar på redan från början.
Men i det här sammanhanget har jag svårt att förstå att man samtidigt som regeringen tillsätter en kompetent och erkänt kunnig utredningsman som ska gå igenom problematiken inte är beredd att ge honom möjligheten att lägga fram konkreta förslag till lösningar. Det är ju inte säkert att just sociala lån är lösningen på problemen för dem som hamnar i en skuldfälla. Det kan finnas andra möjligheter. Jag ska inte gå in på det nu. Men jag är övertygad om att Jan Ertsborn, som är en kunnig konkursförvaltare som har jobbat med det området i sin profession och som kan gäldenärsproblematik, kommer att ta fram ett bra förslag när det gäller framför allt evighetsgäldenärerna. Jag tror fortfarande att det är bra att avvakta hans arbete och att vi får se fram emot ett förslag som kommer så småningom.
Jag har inte riktigt historien klar för mig, men jag kan inte av riksdagens protokoll utläsa att Vänsterpartiet i kammaren har försökt vidta åtgärder med anledning av att det inte har hänt någonting med tanke på det tillkännagivande som gavs 2001. Jag ska höra med mina kamrater som var med under förra perioden om det verkligen var så. Jag tycker ändå att ni hade ett ansvar inom den tidigare majoriteten som ni inte kan lasta oss för.