Herr talman! Om jag börjar med de sociala lån som Lars Elinderson var inne på tycker jag att det är lite konstigt. Här anser man inte att samhället har ett ansvar att på något sätt hjälpa individen att ta sitt ansvar. Men när vi hade bankakuten skulle staten ta sitt ansvar medan bankerna slapp ta sitt, för de slapp till och med att betala tillbaka. Här är det ändå meningen att individerna ska betala tillbaka det lån de faktiskt fått ta. Man kan göra sådana liknelser också för att se vad det handlar om. Då kanske bilden klarnar lite grann.
Visst, ni har tillsatt en utredare, och det är vi så klart mycket glada åt. Därför rabblade jag upp alla de förslag som jag tyckte att den här utredaren skulle ta till sig och titta vidare på. Jag hoppas också att ni som allians kan påverka den här utredningen. Men när man skickade ut pressmeddelandet från utredningen ägnades de facto tre fjärdedelar åt företagen och den sista delen av pressmeddelandet, en fjärdedel, ägnades åt de överskuldsattas situation. Det sänder ändå vissa signaler i det här sammanhanget. Det var utifrån det jag lyfte fram just den delen.
Jag hoppas att vi ska finna goda lösningar, för vi har ett enormt problem. Om vi har 600 000 personer i Kronofogdemyndighetens register och vi hela tiden ser tendenser till att antalet personer ökar och åldern blir lägre, när vi ser olika förslag från marknaden med sms-lån och att det är enkelt att få mobiltelefoner som leder till att räkningarna växer finns det också ett ansvar från den här kammarens sida att faktiskt jobba vidare med och förändra både lagstiftning och tillsyn.