Fru talman! Självklart ska vi inte ändra lagstiftningen lättvindigt, men i dessa fall rör det konkreta problem som drabbar människor här i Sverige. Då tycker jag faktiskt att det är befogat att ändra lagstiftningen, speciellt nu när vi har utredningar som är färdiga både när det gäller delad vårdnad om barn och beslutsrätt över barn och när det gäller testamentsregister.
Det är snart två år sedan utredningen om testamentsregister blev klar, och det är mer än två och ett halvt år sedan utredningen om vårdnad om barn blev klar. Det är därför vi från oppositionen tycker att det är viktigt att regeringen kommer till skott. Man har haft lång tid för att bereda detta, så det finns möjlighet att komma till skott utan att det blir lättvindiga förslag.
Jag skulle vilja göra en liknelse mellan testamentsregister och äktenskapsförord. Även när det gäller äktenskapsförord kan det nämligen förekomma att man gifter sig med någon från ett annat land, till exempel ett EU-land, och det är klart att det då kan bli en konflikt om hur det blir med äktenskapsförord. Hur ska det se ut? Vilket lands lagstiftning är det som ska gälla? Var ska äktenskapsförordet registreras?
Detta har man hittills kunnat lösa. Det har i alla fall inte varit så stora problem att man har sagt att vi inte ska ha ett äktenskapsförordsregister, vilket vi nu de facto har. Det är faktiskt myndigheter som hanterar detta.
Inger René berättade om Testamentsbanken, det vill säga att det nu finns ett företag som registrerar testamenten, och det är positivt. Det visar dock på problemen. Vi borde i stället ha ett register i samhällets regi som folk kan känna sig hundra procent säkra på. Man ska veta att testamentet finns där efter att man själv eller en anhörig har dött och att det automatiskt registreras och uppmärksammas. Vi ska inte behöva förlita oss på privata företag eller anhöriga som hittar testamenten hemma hos folk.