Fru talman! Jag kom att tänka på detta i stundens ingivelse. Vad gör man om någon i livets slutskede vill upprätta ett testamente? I de flesta fall handlar det nog om någon som inte redan har ett testamente och inte om att man vill ändra ett tidigare testamente. Det är mest i amerikanska filmer som det problemet uppstår och man plötsligt vill göra sin son arvlös. Det kan man tack och lov inte göra helt och hållet i Sverige.
Låt säga att man inte vill gynna sina närmast anhöriga och är i livets slutskede. Då kanske man kan tänka sig en modell där man kunde få någon från samhället. Man kan i och för sig kalla in advokater, men tanken slog mig att samhället skulle kunna assistera så att den döende slipper be sina anhöriga att skriva ett testamente som går rakt mot deras intressen. Det kan bli en mycket konstig situation. Det är inte det som är grundfrågan. Det vara bara en tanke som slog mig.
Grundfrågan gäller ju ett register för testamenten. Fördelarna överväger nackdelarna. Vi skulle slippa det som Jan Lindholm tidigare var inne på, att ekonomisk brottslighet kan gynnas genom att vi inte har registret. Det skulle underlätta för enskilda som har besvär med var de ska göra av sina testamenten.
Någon kan ha köpt en byrå hos någon som har dött och flera år senare hittar man, klistrat under en låda, ett testamente som slår ut det arv som har gällt tidigare så att det blir en annan ordning.
Det är mycket problem som kan uppstå med den ordning vi har i dag.
Vi verkar vara överens om ett frivilligt offentligt register så att vi kan komma till skott med den frågan.