Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · föredragning av utskottsärende med eventuell debatt

Familjerättsliga frågor

HILLEVI LARSSON (s), 2010-02-11 (riksmöte 2009/10).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2009/10:CU8 Familjerättsliga frågor

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4.

Den första frågan som jag vill ta upp, som vi har reserverat oss kring, gäller beslutsfattandet vid gemensam vårdnad av barn. Tyvärr är det i vissa fall så att föräldrarna inte kommer överens. Det kan till och med vara så att den ene föräldern utnyttjar barnet för att komma åt den andre föräldern; det blir ett regelrätt krig mellan föräldrarna. Även om det är undantag är det väldigt allvarligt när det blir så.

Skräckexempel finns, där den ene föräldern har förhindrat att ett barn får vård därför att oenigheten mellan föräldrarna helt enkelt går före barnets bästa. Det kan alltså förekomma med dagens regler att ett barn förhindras att få vård. Akutvård kan man inte förhindra, men eftersom gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna är överens när det gäller grundläggande frågor om barnet kan detta förhindras.

Det är inte bara vård, utan det kan också gälla tandvård. Det gäller stöd till funktionshindrade barn som den ene föräldern kan förhindra. Det gäller oenighet kring förskola, skola och skolbarnsomsorg som kan få mycket tråkiga konsekvenser för berörda barn. Det gäller också att man kan förhindra att socialtjänsten blandas in i de fall där det är befogat.

Jag kan ta ett konkret exempel där det har gått riktigt illa. Det är tack och lov ovanligt, men det har faktiskt hänt att barn som mår fruktansvärt dåligt psykiskt inte får psykvård därför att den ene föräldern motsätter sig det. Det kan till och med vara så att det är den förälderns vanvård av barnet, till och med misshandel och övergrepp, som är orsaken till att barnet behöver psykvård. Då kan alltså den förälder som är förövare mot barnet förhindra att barnet sedan får hjälp.

Det har till och med förekommit att om den ene föräldern starkt misstänker att den andre föräldern har begått övergrepp mot barnet kan den misstänkta föräldern förhindra att barnet blir undersökt av sjukvården, där man kan säkra bevis. Det kan handla om skador på barnet, sperma och så vidare. Jag tycker att det är fruktansvärt, även om det är ovanligt, att detta kan förekomma i dag.

Det har gjorts en utredning om denna fråga, och betänkandet var klart i juli 2007. Det är nästan två och ett halvt år sedan. Frågan har också remissbehandlats. Med tanke på hur viktig frågan är för de barn som far illa tycker jag att det nu är dags att regeringen fattar beslut. Det är inga enkla frågor, så det är klart att man inte ska hasta fram ett beslut utan det måste vara väl underbyggt. Det finns olika lösningar.

Den ena lösningen är det som utredningen har presenterat, det vill säga att den ene föräldern kan fatta beslut trots att den andre föräldern motsätter sig det. Det är ofta den förälder som i praktiken har den större delen av vårdnaden om barnet, även om de formellt har gemensam vårdnad.

Remissinstanser, bland andra Rädda Barnen och Barnombudsmannen, föreslår en annan lösning, och den går ut på att vårdnadshavarna var för sig kan fatta beslut. Risken att det skulle kunna uppstå problem på grund av det är väldigt liten eller obefintlig. Orsaken till det är att om man kommer med ett barn till tandvården, sjukvården eller något annat som man tycker är befogat kommer de inte att behandla ett barn som inte har behov av det. Då kan man låta ansvariga myndigheter fatta beslut om att barnet behöver vård eller hjälp på något annat sätt eller inte.

Jag tycker att det är dags att regeringen nu agerar och överväger utredningens förslag men även överväger remissinstansernas förslag. Det viktiga är att det måste hända någonting, eftersom barnen far illa av det här i dag. Dessutom säger FN:s barnkonvention att om en vårdnadshavare motsätter sig ett beslut som är till barnets bästa far barnet illa. Därför är det extra viktigt att riksdagen rättar sig efter FN:s barnkonvention och rättar till detta problem som vi i dag har i lagstiftningen.

Det var den första frågan.

Den andra frågan gäller barns skuldsättning. Här har det hänt mycket. Med barns skuldsättning menar jag att omyndiga personer skuldsätts. Oftast är det vårdnadshavarna som skuldsätter dem, alltså överför sina egna skulder på barnen.

Detta får förödande konsekvenser, för den dag barnet fyller 18 år kan man inte starta sitt liv som andra som precis har blivit vuxna. En gammal skuld kan vara många år gammal. Det kan till och med vara en gammal skuld för att barnets föräldrar inte betalade en skolkatalog, vårdavgift, tandvårdsavgift eller något annat. Det finns ännu värre fall, där föräldrar har fört över bilar på barn. Det innebär att barnet inte kan teckna hyresavtal, inte kan få telefonabonnemang och inte kan låna pengar. Man är helt enkelt registrerad hos kronofogden trots att man var omyndig när skulden uppstod. Den borde inte ha fått överföras på barnet.

Det har som tur är hänt en hel del, både under den förra regeringen och under den nuvarande regeringen. År 2004 sade man till exempel att Kronofogdemyndigheten måste meddela överförmyndaren när en omyndig registreras. Överförmyndaren har ett stort ansvar just för omyndiga personer. Man vidtog en rad åtgärder under förra mandatperioden, och det har också hänt en hel del under denna mandatperiod. Det är väldigt positivt.

Problemet är bara de kryphål som finns. Man sade tidigare: Nu har vi vidtagit alla åtgärder som krävs, och nu är saken löst. Men då visade det sig att det fortfarande var så att barn fick betala vårdavgifter som föräldrarna borde ha betalat. Nu har det kommit ett förslag från regeringen om att detta inte längre ska vara möjligt, utan barnets vårdavgifter och tandvårdsavgifter ska betalas av vårdnadshavarna. Det är väldigt positivt. Jag tror att det är väldigt viktigt att man försöker täppa till andra eventuella kryphål som finns, för det är inte omöjligt att det finns ett och annat.

Därför skulle jag, och hela oppositionen, vilja att det nu sker en bred utvärdering av alla de regler som har tillkommit, både under den förra och den nuvarande regeringen, om detta har löst problemet eller om det fortfarande finns kryphål som behöver täppas till.

Målet är att vårdnadshavarna aldrig någonsin ska få skuldsätta sina omyndiga barn. I princip tycker jag också att föräldrarna ska ha ansvar även för skulder som barnen själva har skaffat sig. Det kan till exempel vara barn som är ute på Internet eller har mobiltelefoner, där kommersiella företag med väldigt tråkig marknadsföring ger sig på barn, lockar dem med olika erbjudanden eller till och med mot deras vilja sätter dem i skuld. Här finns så klart ett stort ansvar som dessa kommersiella företag måste ta, men även föräldrarna i det fall att barnen blir skuldsatta.

Jag tycker att det är en viktig grundprincip att barn inte ska kunna skuldsättas. Det är en princip som vi borde lagstifta om. Vi ska inte bara lappa och laga i systemet utan ha detta som grundprincip och täppa till eventuella kryphål som är kvar. Konsekvenserna för ungdomar blir mycket stora, och när skulden väl har uppstått är det svårt att backa bandet. Har man väl blivit registrerad hos Kronofogdemyndigheten brukar det vara svårt att sudda ut den registreringen. Därför måste målet vara att förebygga och se till så att barn inte blir skuldsatta.

Jag tänkte också nämna några ord om registrering av testamenten. Det är ett förslag som utskottet i princip har ställt sig bakom tidigare. Det har dessutom kommit en utredning, och Skatteverket har föreslagit att vi ska ha ett nationellt testamentsregister. Det var 2008 som utredningens förslag kom. Det är nästan två år sedan.

Det finns många skäl för ett testamentsregister. I dag finns det många arvstvister. Olika släktingar, vänner, folk som har vårdat någon i livets slutskede och till och med grannar kan blanda sig i en arvstvist. Det kan bli strider om olika dokument, som man då måste bevisa äktheten av. Vilket är det äkta testamentet? Vilket är det senaste testamentet? Det har förekommit att man har hittat testamenten gömda i folks hem. Detta är inte en rättssäker ordning. Det vore mycket bättre att man gjorde som med äktenskapsförord, som man ju registrerar. Då blir det inte de här tvisterna i efterhand.

Jag tycker att det inte finns någonting som talar emot detta. Det borde alltså vara väldigt enkelt. Med tanke på hur lång tid som har gått hoppas jag att regeringen nu kommer till skott och inför ett obligatoriskt register för testamenten.

Debatten

Hämtad sida: 19

19 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

HILLEVI LARSSON (s): Familjerättsliga frågor (2010-02-11) — PRESS0