Fru talman! Om fru talmannen tillåter skulle jag
vilja undanröja ett missförstånd, nämligen att det
beslut regeringen fattade i går bara skulle gälla
kosovoalbaner. Det gör det inte, utan det gäller
generellt för alla grupper, dvs. familjer som varit
här sedan 1 januari 1993 och längre.
Låt mig sedan gå över till Eva Zetterbergs frågor
och kommentarer i anslutning till interpellationen.
Jag är naturligtvis medveten om att det fortfarande
finns många brister i handikappolitiken. Det är inte
någon insikt som bara finns hos Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna. Den finns också hos alla
andra politiska partier. Vi har inte på något sätt
trott att den stora handikappreformen som vi
beslutade om förra året är den sista
handikappreformen. Den är ett stort steg framåt,
men det är väldigt mycket som återstår.
Avvecklingen av vårdhemmen pågår. Det är
Socialstyrelsen som har att bedöma vad som skall
betraktas som vårdhem och vad som skall betraktas
som acceptabla bostäder. Som jag sade när vi
diskuterade handikappreformen inför beslutet här
i kammaren, är det naturligtvis avgörande vad de
boende själva till sist tycker.
Jag håller med om att den formulering som
socialutskottet gjorde när lagen behandlades är
något oklar. Det är inte alldeles lätt att veta vad den
innebär. Jag har själv inte besökt något sådant litet
väl fungerande vårdhem som man talar om i
riksdagsbeslutet. Men jag utgår i från att det
kommer att uppdagas så småningom när man gör
upp avvecklingsplanerna om det finns några
gränsdragningsproblem eller inte. Det ligger alltså
på Socialstyrelsen att klara ut detta.
Eva Zetterberg ställde en fråga om
arbetsplatsassistans. Det är möjligt att det finns
några problem här som jag inte riktigt kunde förstå
när jag läste frågan. Jag har varit i kontakt med
Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket och mina
medarbetare på departementet, och ingen har fått
några påstötningar om detta problem. Det
förefaller inte vara något riktigt stort problem ute i
verkligheten. Men det är möjligt att frågan var
formulerad så att det kan ha uppstått något
missförstånd. De tillfrågade har kanske inte fått
rätt associationer. Jag skall naturligtvis
vidarebefordra den här frågan igen med de exempel
som Eva Zetterberg gav. Då får jag se om jag får
några andra svar.
På den sista punkten som Eva Zetterberg tar upp
har det nog blivit ett missförstånd. Det är inte så att
LSS inte omfattar personer som bor på elevhem.
Det är den statliga assistansersättningen som inte
kan utgå i de fallen. En person som bor på elevhem
och som behöver personlig assistans på sin fritid
kan mycket väl söka sådan hos kommunen och få
det enligt LSS. Om man inte får det är det beslutet
också möjligt att överklaga till länsrätten, liksom
när det gäller de övriga rättigheterna i LSS.
Fru talman! Jag tror att det var de frågor jag kunde
kommentera.