Fru talman! Alltsedan den väldigt allvarliga finanskrisen briserade under 2008 har den internationella debatten om hur den finansiella sektorn bör regleras och beskattas diskuterats med förnyad kraft. På bordet ligger frågor om bankernas kapitaltäckning, om tillsynen av finansmarknaden, om stabilitetsavgifter till stabilitetsfonder och om behovet av en bättre beskattning, som är dagens debattämne.
Det finns flera skäl att diskutera just skattefrågorna och den finansiella sektorn.
För det första är finanssektorn underbeskattad i förhållande till andra delar av ekonomin.
För det andra är det en sektor som genom sitt sätt att fungera - eller möjligen inte fungera - har bidragit till stora välfärdsförluster, arbetslöshet och stora underskott i de stater som tvingats rycka ut till dess försvar. När bankdirektörer och finansfolk har löpt amok är det löntagare, barn och pensionärer som fått betala.
För det tredje finns det skäl att fundera över hur en beskattning kan utformas så att den i sig kan bidra till att marknaden fungerar på ett bättre sätt.
De här skälen gör att frågan om beskattning av finansiella transaktioner, som EU-kommissionen nu har föreslagit, är intressant. Det är spännande och bra att de driver den diskussionen och processen framåt, tycker jag. Lägg märke till att det vi i dag ska diskutera är en subsidiaritetsprövning. Det innebär inte att riksdagen tar ställning till förslaget i detalj utan att vi ska se huruvida det håller sig inom det kompetensområde som EU:s institutioner har att hålla sig inom.
Även om vi socialdemokrater anser att idén om en finansiell transaktionsskatt är intressant och att förslaget därför bör mötas med en form av välvilligt intresse finns det inslag som vi inte kan acceptera. Att införa en skatt med det huvudsakliga syftet att dra in egna medel till EU:s budget vid sidan av medlemsstaterna anser vi inte vara acceptabelt.
Vi har inga invändningar mot att en eventuell framtida skatt på finansiella transaktioner i stor utsträckning måste styras av gemensamma och övernationella regelverk. Det säger sig självt att nationella skillnader i den här typen av beskattning gör att den förlorar i effektivitet. Möjligheterna att utnyttja skillnader i systemet skulle i sig göra det möjligt för aktörer att tjäna pengar genom skatteplanering eller att helt undvika skatt genom att lägga om sin verksamhet till andra länder. Ska en sådan här skatt bli framgångsrik måste många och helst alla betydelsefulla finansiella centrum vara med. Ska den fungera i EU måste i princip alla stater ställa upp.
Det är dock en diskussion som ligger närmare en sakbehandling än en subsidiaritetsprövning. I den prövningen menar vi att de delar av EU-kommissionens förslag som gör skatten på finansiella transaktioner till en EU-skatt måste arbetas om. Där har kommissionen gått utöver den kompetens som medlemsstaterna tilldelat den.
Vi vill att ett motiverat yttrande, som det heter, från Sveriges riksdag ska innehålla ett tydligt besked om att vi inte accepterar att EU flyttar fram sina positioner på skatteområdet genom att skapa egna medel till unionen vid sidan av medlemsstaterna. Men vi anser också att ett motiverat yttrande bör ge stöd till idén om en bättre beskattning av den finansiella sektorn.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservation i utlåtandet. Riksdagen bör rösta ja till ett sunt, klokt och balanserat motiverat yttrande, med ett nej till EU-skatt men med en positiv inställning till det fortsatta arbetet med att bättre beskatta den finansiella sektorn.