Herr talman! Det är folkbildning vi har debatterat i dag. Jag skulle vilja säga tack, som så många andra, för det är min sista ärendedebatt i kammaren. Jag har två interpellationsdebatter kvar, en i morgon och en på torsdag. Jag säger jättemycket tack. Det har varit väldigt spännande år för mig. Tack till kulturutskottet, ledamöter och andra!
Vi vill ge människor som behöver fly möjligheter, vi vill ge människor möjligheter att komma in i samhället och vi vill skapa möjligheter för bildning. Jag tänkte på det som Jonatan sade i
Bröderna Lejonhjärta
. Det finns saker man måste göra även som det är farligt. Varför då? Jo, annars än man ingen människa, utan bara en liten lort, sade Jonatan.
Det där tror jag att ni har hört många gånger, men det är ett ganska starkt citat. Människor vågar göra saker fast de egentligen inte vill.
Världen är inte alltid lugn och stilla. Den är orolig nu, och det var den under krigsåren 39-40. Då skedde en av de stora barnförflyttningarna på jorden. 70 000 finska krigsbarn kom till Sverige, och min mamma var ett av dem. Det finns mycket att säga om det, och det finns mycket man bär med sig i kommande generationer av det. En sak man bär med sig är att när man blir väl bemött mår man bra. Det var också någonting som Astrid Lindgren sade. Hon sade: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."
(Applåder)