Herr talman! Vi har väl alla erfarenheter från folkbildningen i större eller mindre utsträckning, inte minst vi som vuxit upp i Folkrörelsesverige. Många har gått i studiecirkel. Själv ledde jag min första studiecirkel när jag var 18 år. Det var ABF som frågade mig om jag ville vara ledare för en mattecirkel. Jag undrade om jag skulle klara av det. Ja, sade man. Du läser naturvetenskaplig matte i skolan. Du klarar av det här.
Kursen hölls i Lillhärdal i Härjedalen. Det är en socken med ett rikt kulturarv som sträcker sig tillbaka till 800-talet och den norske märkesmannen Härjulf Hornbrytaren. Det är en bygd som i sin genuina dialekt alltjämt använder pluralbeteckningen "-um". Jag vet inte om man använder den på Gotland, men vi gör det i Härjedalen. Man slutade använda den beteckningen i vårt land för 500 år sedan, men vi ger inte upp så lätt. Vi fortsätter att använda den.
Ämnet för studiecirkeln som jag ledde var matematik, och jag kommer ihåg att jag lärde deltagarna att använda räknesticka - ett hjälpmedel som förmodligen är helt okänt för dagens uppväxande släkte.
Sedan dess har jag både deltagit i och lett studiecirklar. När jag kom in i riksdagen tog jag tjänstledigt från mitt jobb som verksamhetschef för studieförbundet NBV i Örebro. Det är Örebros största studieförbund med en stor framgångsrik verksamhet framför allt bland ungdomar och inte minst bland nysvenskar. Det är en stor verksamhet där vi har betytt mycket för integreringen. Vi har hjälpt människor att integreras i det svenska samhället och starta föreningar enligt svensk modell.
Studiecirkeln hade sitt födelseår 1902. Den har mer än hundra år på nacken. Det var då som den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsledamoten Oscar Olsson såg behovet, samlade en grupp intresserade och genomförde den första studiecirkeln. Detta var alltså 1902.
Idén byggde redan från början på att vuxna människor samlas för att fördjupa sin kunskap på områden som de själva finner intressanta och angelägna. Studiecirkeln kom att bli ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen. Inte minst i samband med industrialiseringen och urbaniseringen var studiecirkeln viktig för människors möjligheter att utvecklas.
I dag är studiecirkeln grundbulten i studieförbundens verksamhet och lika viktig ur demokratisynpunkt. De övriga verksamhetsformerna är kulturprogram och även annan folkbildningsverksamhet. Den sistnämnda verksamhetsformen är lite bortglömd, men det är en flexibel form som fångar in barn och unga, större grupper och även korta arrangemang. Annan folkbildningsverksamhet används inte så mycket men ger möjligheter.
Även om jag tidigt i livet fick leda min första studiecirkel har jag aldrig gått en folkhögskoleutbildning. Däremot blir jag, likt många andra riksdagsledamöter, inbjuden varje år till att delta i en dialog på olika folkhögskolor. Eleverna är ofta mycket pålästa. De har läst, funderat och har färdiga frågor. Det känns motiverande att besöka just folkhögskolor, och där sker en berikande dialog.
Som framgår av propositionen
Allas kunskap - allas bildning
inrättades de tre första folkhögskolorna i Sverige redan 1868.
40 år senare, 1908, startade Sveriges första rörelsedrivna folkhögskola - Wendelsbergs folkhögskola utanför Göteborg i Mölndal som ägs av IOGT-NTO. I dag finns 150 folkhögskolor i vårt land. Drygt två tredjedelar av dem är rörelsedrivna eller knutna till rörelser, regionala organisationer, självständiga stiftelser och föreningar. Övriga, knappt 50, drivs av regioner och landsting.
Herr talman! Folkhögskolorna har fått en allt viktigare roll för många framför allt unga människor, inte minst genom de studiemotiverande kurserna. Jag har träffat många ungdomar som har tänt och fått motivation tack vare de studiemotiverande kurserna. Sedan finns den allmänna kursen där man kan läsa upp sina betyg för att därefter komma in på en folkhögskoleutbildning eller få arbete. Det betyder mycket. Företrädare för folkhögskolan brukar med stolthet visa upp siffror som visar hur framgångsrika de är. Jag tycker att de ska fortsätta att redovisa dessa siffror - de har lyckats bra. Det är också utifrån detta framgångsrika arbete som de har lobbat för att låta folkhögskolan bli en egen utbildningsform. Vi har lyssnat, och resultatet finns i propositionen. Den tar upp frågan om att låta folkhögskolan bli en egen utbildningsform.
Det finns inga regelverk som styr folkhögskolans kursplaner, förutom förordningen om statsbidrag till folkbildningen och de villkor och riktlinjer som Folkbildningsrådet tar fram. Det finns därför enligt regeringens bedömning behov av att se över och tydliggöra folkhögskolan som en egen utbildningsform i utbildningssystemet, bland annat vad avser dess verksamhet, organisation och särskilda kännetecken.
Jag vill att folkhögskolan ska bli en egen utbildningsform, och jag vill särskilt understryka frågan om folkbildningens särart. Den är viktig att ta upp.
Folkhögskolan är inte vilken utbildningsform som helst, utan den har en särart som vi måste vara rädda om och ta till vara. Det handlar om den idémässiga grunden, om pedagogiken och om självständigheten som ger folkbildningen en särställning i förhållande till andra utbildningsanordnare.
Särartstanken utgår ifrån idén om folkbildningens frihet och frivillighet samt dess alternativa synsätt på pedagogik och verksamhet. Genom att vara deltagarstyrd och deltagardriven har folkbildningen möjlighet att stärka människors upplevelse av egenmakt och förmåga att påverka sin livssituation. Folkbildningen har också stora möjligheter att fånga upp de människor som av olika skäl inte deltar i det formella utbildningssystemet genom en lägre grad av formbundenhet när det gäller bland annat förkunskaper, studieformer och examinationsformer.
Herr talman! Regeringen föreslår i propositionen att de sju verksamhetsområdena för statsbidrag till folkbildningen som funnits sedan 1991 ska upphävas och ersättas av fyra syften. Anledningen är att de inte har fått den avsedda effekten eftersom de har blivit alltför omfattande till sitt antal och sin innebörd. Emellertid kan de sju områdena relateras till de fyra syftena. De formulerar statens intentioner på en rimlig nivå och tillgodoser samtidigt den styrningsnivå som krävs för statsbidraget till folkbildningen.
De fyra syftena är att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället samt bidra till att bredda intresset för att öka delaktigheten i kulturlivet.
Jag vill också säga något om utvärderingen av folkbildningen. Det är viktigt att den som har hand om utvärderingen har en oberoende ställning i förhållande till de aktörer som ska utvärderas. Det kan vi vara överens om. Utskottet anser i likhet med regeringen att statliga myndigheter ska svara för utvärderingen av folkbildningen. Vi förutsätter att Statskontoret tar hjälp av IFAU och Myndigheten för kulturanalys för att ta fram relevanta underlag.
Flera av de motioner som har väckts och som vi behandlar i dag har mer eller mindre blivit tillgodosedda. Sedan finns några motioner, från framför allt Sverigedemokraterna, som inte har blivit tillgodosedda. Det gläder mig särskilt mycket. På samma sätt som vi har hört tidigare när det gäller till exempel integration eller tolkning till utländska språk förstår jag bara inte dessa förslag.
Vi vet att det redan i dag finns stora behov av just kontakttolkar och att man många gånger i rättssalen har svårigheter att göra sig förstådd. Skulle dessa tolkar inte finnas skulle det vara ännu svårare. Man skulle inte kunna tillvarata människors rättigheter.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de inlämnade motionerna.
(Applåder)