Herr talman! Det finns folkbildning, och det finns folkinbillning. Jag tänkte blicka lite tillbaka till att börja med.
Folkbildningen i Sverige har en tämligen unik historia, skulle jag vilja påstå, som hänger ihop med utvecklingen av det demokratiska samhället. I arbetarrörelsens barndom skulle kampen för ett bättre, rättvisare och mer jämlikt samhälle föras på tre plan: det ideologiska, det fackliga och det kulturella. Det gällde människovärdet och rätten till ett drägligt liv också för dem som skapade välståndet och utförde det nödvändiga arbetet.
Parallellt med arbetarrörelsen växte andra folkrörelser fram, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen. Runt om i landet fanns dessutom i det gamla bondesamhället förankrade bygderörelser som hade egna samlingslokaler och en verksamhet som riktade sig till landsbygdens människor. Folkbildningen i vårt land har med andra en mycket stor bredd och ett stort djup.
Herr talman! Ur arbetarrörelsen växte en väldig aktivitet på kulturområdet. ABF, Arbetarnas bildningsförbund, är Sveriges äldsta studieförbund. Näst äldsta, skulle jag säga eftersom nykterhetsrörelsen kom till 1902, och så kom ABF till 1912. Syftet var att deltagarna i ABF:s verksamhet skulle tillägna sig de nödvändiga verktyg som krävdes för att genomföra demokratiseringen av ett land i stark förändring. Föreläsningar och turnéer med kända författare och agitatorer drog fulla hus. Bildningstörsten var stor, och snart skulle studiecirkeln slå igenom. Där gick social gemenskap hand i hand med införlivandet av kunskap och kultur. Viktigt var meningsutbytet, respekten för andra åsikter än de egna och mötet mellan människor med olika bakgrund.
Herr talman! Nu, anno 2014, råder helt andra villkor som ställer nya krav på folkbildningen. Dagens verklighet kräver ett nytt tänkande, anpassat till de behov som finns i samhället. Begrepp som tillgänglighet, mångfald och jämställdhet var långt ifrån självklara för hundra år sedan, men är absolut nödvändiga ingredienser när vi i dag diskuterar folkbildning.
Vi lever i en värld med strida strömmar av migranter, folk som flyr krig, fattigdom och miljökatastrofer. Dessa människor försöker hitta en ny och annan framtid än den som deras hemland kan erbjuda. Det är precis som Kristina och Karl-Oskar Nilsson en gång gjorde i Vilhelm Mobergs utvandrarepos.
Det kommer också många människor till vårt land av olika anledningar. Eftersom vår befolkningspyramid är i otakt är det bara att konstatera att det inte bara är de som behöver vårt stöd, utan också vi som behöver dem när Sverige ska utvecklas och vi ska upprätthålla vår välfärd.
Herr talman! Sfi, svenska för invandrare, har blivit något av ett mantra när det gäller att skapa möjligheter för ett bra liv i det nya landet. Utan språk går det inte att vare sig delta i det demokratiska samhällsbygget, delta i det sociala livet eller ingå i arbetslivet.
Nog för att det finns mycket att ifrågasätta när det gäller invandringspolitiken och Migrationsverkets roll i densamma, men behovet av språkkunskaper är det ingen som kan ifrågasätta. Här kan givetvis folkhögskolorna göra avgörande insatser, bara de tilldelas nödvändiga ekonomiska resurser. Folkbildning är inte bara kunskapsinhämtning; det är också en möjlighet att lära av varandra, växa tillsammans och skapa ett nät av samhörighet och en grund för mänsklig tillväxt.
Herr talman! Tillsammans med studieförbunden och det civila samhället och i kombination med samhälleliga investeringar i medmänsklighet är det möjligt att skapa en annan och bättre framtid för dem som kommit till vårt land och för oss som redan lever här!
Herr talman! Detta är finalen på en debatt och finalen på min riksdagstid. Fyra år tog den. Jag tänkte avsluta med en dikt, och den vill jag tillägna Margareta Larsson och Sverigedemokraterna. Den handlar om längtan och är skriven av en liten pojke som var osäker med språket. I stället för frihet sade han "uthet". Därmed berikade han vårt språk.
Han längtade tillbaka till utheten sa barnet när jag öppnade fönstret för gråsparven
Var finns de utheter som får våra bröst att fyllas av längtan och de ord som gör språket till annat än ord?
(Applåder)