Fru talman och herr handelsminister! Det är väl-
digt bra att vi fick handelsministern att i dag svara på
dessa frågor. Det finns väl ingen fråga i världen i dag
som har ett sådant samband med ekonomin som just
frågan om hiv/aids. Så är det i vårt land och så är det
naturligtvis ännu mer i sydliga Afrika.
Det är ju inte bara ett företag som kostar pengar
och som man har vunnit över i Sydafrika, utan de
flesta tillverkarna - det finns ett tjugotal - har gått
med på vissa reduceringar av sina inkomster. Vi vet
ännu inte hur många det blir som till sist går med och
om det blir de mest effektiva medlen. Nya medel
kommer hela tiden fram, och nya medel kostar oänd-
ligt mycket pengar. Vi har ingen aning om, och det
gäller kanske de flesta av oss, hur mycket den här
industrin egentligen kostar. Att göra ett enda litet
piller kostar miljarder dollar, och någonstans ifrån
kommer de pengarna. En del av pengarna kommer
kanske från företagens egen produktion av andra
medel, och en hel del kommer från olika institutioner.
Mycket lite av det hela är statliga pengar.
I Sverige, för att ett ögonblick gå över till vårt
land, ger vi i dag en minskande andel pengar till
hiv/aids-forskning och hiv/aids-behandling därför att
man anser att problemet här mer eller mindre är löst,
vilket naturligtvis är en illusion av den allra värsta
sorten.
Dock tycker jag att vad handelsministern sade här
var väldigt bra. Jag håller med om det allra mesta
men lite skeptisk är jag kanske till att de här länderna
kommer att kunna att ta ut så väldigt mycket pengar
från dessa medel - de kommer ju fortfarande att kos-
ta. Även om man tar betalt bara för utvecklingskost-
naderna kommer de här medicinerna att vara extremt
dyra.
Inte förrän forskningen har kunnat fortsätta och
man har fått fram effektiva virusdödande substanser
och effektiva vacciner börjar vi lite grann kunna tala
om att behärska hivfrågan. Det vet också nästan alla i
dag; man bara väntar på att det ska komma fram. Men
enligt de rapporter som jag fått - jag har haft ganska
god kontakt med forskare på området - kommer det
att ta ytterligare en eller ett par dekader innan vi har
de här substanserna.
Om man ger bort alltför mycket pengar här finns
det en viss risk att de pengar försvinner som skulle gå
tillbaka till forskningen. Då riskerar vi att inte heller
den amerikanska forskningen, som är den allt över-
skuggande forskningen, inte längre kan drivas med
den intensitet som behövs.
Sedan har jag en fråga till. Pengarna skulle kanske
behöva gå till andra saker än bara till själva medici-
nerna, som är en sak för sig. Det här är komplexa
mediciner från en annan synpunkt. De fordrar det
som man på läkarspråk kallar för compliance, dvs. att
patienterna verkligen vet hur man tar medicinerna.
Det här är ett problem i Sverige. Det fordras en
enorm disciplin hos de som ska ta dem. Följer de inte
ordinationen insjuknar de på nytt.
Den som känner till Afrika lite grann vet att detta
inte är särskilt lätt. Det är svårt att lära männen att
använda kondomer. De anser sig ha rätt att utöva sin
sexualitet utan att över huvud taget bry sig om sådana
saker.