Herr talman! Det är lite intressant att lyssna på Marianne Kierkemann utifrån att hon beskriver det jag beskrev.
Vi vet att detta med att skapa förutsättningar för en god folkhälsa väldigt mycket handlar om att utjämna skillnader. Det finns väl forskningsstudier - nu tittar jag på den som har kunskaper i ämnet - som pekar på att utjämnade skillnader totalt sett ger en höjning av hälsotillståndet.
Varför gör man då tvärtom i regeringens förda politik? Man sänker ju nivåer och liksom trycker fram processen. Fanns det ingen tanke på folkhälsan när man bestämde sig för att ta den vägen?