Herr talman! Jag vill faktiskt börja med att instämma i väldigt mycket av det Gunilla Carlsson sa i sitt anförande. Det gäller engagemanget och betydelsen av bildning och kultur i tidig ålder och vikten av starka och fungerande kulturskolor.
Ett huvudspår i Gunilla Carlssons anförande var just behovet och betydelsen av bildning i konst, kultur och musik från tidig ålder och upp genom åldrarna. Vi ser på ort efter ort hur man väljer att lotsa in Kulturskoleutredningens förslag i verksamheten utan att detta i dag finns förankrat hos riksdag och regering genom någon proposition som sedan har vunnit stöd hos riksdagsmajoriteten. Någon sådan förankring finns inte än. Men genom regeringens direktiv till Kulturskoleutredningen börjar man lotsa in en verksamhet bland kulturskolorna som faktiskt i många fall fjärmar sig från bildningssyftet.
Vi hör vad kulturskollärare efter kulturskollärare säger. Sätter man örat mot marken som politiker hör man i dag att det börjar pratas mer om sysselsättning och om fritidsverksamhet, på bekostnad av just det som Gunilla Carlsson nämnde och som handlar om att i förlängningen kunna försörja orkestrar, symfoniorkestrar med flera med duktiga musiker när det gäller den västerländska konstmusiken.
Då är min fråga: Hur avser Socialdemokraterna och regeringen att agera mot att man inför verksamhetsuppdrag som ligger väldigt långt från kulturskolornas primära kärnuppgifter i dag?