Herr talman! Jag delar bedömningen att det måste se lite olika ut på olika håll och finnas en flexibilitet. Det handlar om vad som har fungerat och vad det har funnits en tradition av i de aktuella kommunerna.
Men problemet i dag är att vi ser att kommun efter kommun börjar implementera utredningsdirektiv från Kulturskoleutredningen, som ännu inte är förankrade hos riksdagen eller regeringen genom till exempel propositionsförslag. Då blir det en problematik. En del kulturskolepedagoger uttrycker det så här: Nu ser vi spiken i kistan för den individuella undervisningen och för instrumentalundervisningen. Nu ser vi att man genom att använda begrepp i Kulturskoleutredningen - till exempel stärka inkluderingen, stärka integrationen, sänka trösklarna och förbättra tillgängligheten - tummar just på det klassiska syftet, som har varit ett bärande fundament bland kulturskolorna, nämligen att vara en bildningsverksamhet i fråga om konst och kultur. Det handlar om att lära ut och om att forma riktigt duktiga musiker. Det handlar också om glädje och kunskap hos just unga och barn och om att stärka prestations- och koncentrationsmöjligheter och så vidare i annan skolundervisning.
Det handlar någonstans om att värdera kompetens. Kulturskolepedagoger och lärare uttrycker att de har en minst femårig musikhögskoleutbildning. De är väl utbildade för att undervisa inte minst individuellt. De ser att den enskilda individen gör otroliga framsteg av att få individuell undervisning. Då är de nog oroliga över att man bara på grund av utredningen, innan det finns en proposition och ett beslut från riksdagen, genomför helt nya verksamhetsdirektiv och vrider det till att kretsa mer kring sysselsättning än kring bildning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid
Frågan är hur Socialdemokraterna och regeringen vill använda det stöd som man har lagt fram på regeringsnivå till att stärka det uppdraget.