Herr talman! Ja, men det är väl helt fantastiskt. Vi har äntligen en regering som ser den kommunala musik- och kulturskolan. Man har gett ett uppdrag till en utredning. Nu diskuterar man musik- och kulturskolan, som inte har varit av något större intresse på nationell nivå. Vi har de borgerliga partierna som säger: Nej, men det är en kommunal angelägenhet. Det är ingenting som vi över huvud taget ska bry oss om.
Nu lyfter vi fram detta. Vi säger inte att vi ska styra den kommunala musik- och kulturskolan. Men vi talar om en nationell strategi, kanske framför allt för att lyfta fram all den fantastiska verksamhet som finns men också för att få en diskussion om hur den kan användas på många olika sätt. En sak är den individuella delen. Men vi ser också nu inte minst hur man använder det som ett socialt projekt. Man kan använda musik- och kulturskolan för att länka samman människor. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Det är väl det som är så fantastiskt med konsten och kulturen. Om vi ser bredden och mångfalden i stället för det smala utvecklas mer saker.
Nu får vi hantera utredningen så som den ska hanteras. Vissa kommuner väljer att ha olika inriktningar. Ja, det är väl kommunerna som får bestämma hur de vill att den kommunala musik- och kulturskolan ska se ut. Men jag tror att vi och kulturskolorna vinner på att vi har en nationell strategi där man kan lära av varandra. Inte minst handlar det om att det politiska intresset lyfts för de här viktiga frågorna.