Fru talman! Jag delar oron gällande Syrien. Precis som antyddes var det ämnet över huvud taget inte uppe på EU-toppmötet, eftersom det var extrainkallat på grund av det transatlantiska samarbetet. Det enda som gjordes var den uppenbara kopplingen till det som samtidigt pågick med sökande efter signaturer för Board of Peace-frågan. Det var därför jag nämnde den.
Frågan om Iran togs inte heller upp, i varje fall inte på det formella mötet, men jag noterar att fler länder nu ansluter sig till vår uppfattning att terrorklassning av revolutionsgardet bör ske. Jag tror att det kommer att dröja ett tag innan vi har den majoriteten, men de kommande dygnen kan bli väldigt formativa i detta. Det finns en beredskap att USA kanske kan komma att agera. Det finns ingen sådan kunskap. Det finns rätt många olika uppfattningar om huruvida det vore bra eller dåligt, kan jag säga. Många länder i regionen är ganska rädda för ett allmänt sönderfall. Men vi har otroligt starka skäl att vara väldigt bekymrade över det massiva förtryck som regimen ägnar sig åt och att så många dödats. Det är oklart hur många, men det är många på kort tid.
Fru talman! När det transatlantiska samarbetet hotas, som det gör nu – av USA, inte av oss – ska vi stå upp för våra intressen. Vi ska stå upp för våra ideal och våra värderingar, säga som det är och skydda våra egna intressen men inte vifta omkring i allmänhet. Vi ska inte själva göra något för att försämra det transatlantiska samarbetet. Det finns en massa bra amerikanska företag som vill samarbeta med europeiska företag och som inte har något med det här att göra över huvud taget. Vi ska minska vår sårbarhet och våra beroenden men inte själva bryta välfungerande samarbeten.