Herr talman! Formellt var Kina inte uppe nämnvärt alls, utan det handlade om det transatlantiska. Sedan förstår ju alla att det här får andra konsekvenser. I ett läge där man vill diversifiera sig mer och känner osäkerhet kommer många länder också att titta på andra. Det är helt naturligt. Sverige har en omfattande handel med Kina. En av Sveriges absolut största privata arbetsgivare, Volvo Cars, är ett börsbolag men med ett stort kinesiskt ägande. Vi har också väldigt omfattande och framgångsrik handel med, sourcing från och produktion i Kina. Scania invigde nyligen en omfattande anläggning på den kinesiska östkusten, till exempel. Detta ska vi alltså vara för. Vi ska dock vara både principfasta och säga vad vi tycker och vad vi står för och pragmatiska i att hitta lösningar som vi tycker är bra för vårt land.
Jag har länge tillhört dem som i likhet med Ursula von der Leyen tycker att man måste vara både nykter och öppen när det gäller Kina. Vi ska inte vara naiva. Man måste inse teknologiska säkerhetsrisker och inte vara naiva inför vad de vill göra med den öppna handeln. De är WTO-medlemmar, men man kan inte säga att de sköter detta WTO-medlemskap. I stället använder de i hög grad statssubventioner för att konkurrera mot den europeiska marknaden. Där kan vi inte vara naiva i marknadsekonomins namn.
Allra sist tror jag väldigt mycket på att sluta gemensamma överenskommelser och ha en gemensam europeisk ansats. Kina föredrar bilaterala överenskommelser med varje land, och jag tycker att även europeiska länder lite för enkelt går på det. Det är en ganska strid ström av kollegor till mig som åker till Kina. Jag har inget emot det, men i grund och botten skulle vi vara starkare om vi gemensamt diskuterade relationerna mellan Europa och Kina.