Herr talman! Sverige måste ha fler bostäder nu. Jag vill påstå att det aldrig har varit viktigare. Bostadspolitiken och vikten av fler bostäder är en av Sveriges absolut största samhällsutmaningar, särskilt för kommunernas utveckling och möjligheter. Det handlar om migrationsutmaningen, storstädernas befolkningsökning, landsbygdens befolkningsminskning, studier, arbetsmarknad, tillväxt och skattekraft. Listan kan göras lång.
När bostadspolitik diskuteras och debatteras i samhällsdebatten i stort hamnar vi alltför ofta i en debatt om enskildheter i stället för en debatt om helheten. Det blir ofta en debatt där experter inom ganska så snävt avgränsade områden kastar procentsatser, amorteringskrav, bolånetak, lagparagrafer och kvadratmeter i huvudet på varandra på ett sätt som är obegripligt för vanligt folk.
Naturligtvis är tillväxtaspekten och arbetsmarknadens funktion viktiga, men kanske inte det allra viktigaste för den enskilda människan. Bostadspolitik måste handla om möjligheter för alla - unga och äldre, studenter, barnfamiljer och ensamstående. Det handlar om stadens, stadsdelens, förortens, byns och grannskapets liv och innehåll. Det handlar om att bygga ett land, att bygga ett samhälle och att bygga gemenskap. Det handlar om att bygga ett samhälle som håller ihop. Boendet är grunden till allt.
En fungerande bostadsmarknad skapar enorma möjligheter. På motsvarande sätt blir också problem i boendet, boendestrukturen och bostadspolitiken en enorm samhällsutmaning och kanske den allra största. Utmaningarna på den svenska bostadsmarknaden spiller över på i stort sett samtliga politikområden. Det finns inte heller några enkla eller enskilda lösningar, utan här handlar det om grundläggande och långsiktigt sunda förutsättningar och spelregler för ett ökat bostadsbyggande över hela linjen. Nyckeln till allt detta är förenklingar och att det ska gå snabbare, vara enklare och billigare.
Alliansregeringen genomförde omfattande regelförenklingar som nu är en av de främsta anledningarna till att vi har det högsta bostadsbyggandet på flera decennier. Samtidigt, herr talman, får vi aldrig slå oss till ro. Därför är det avgörande att vi fortsätter förenklingsresan om vi ska hantera nuvarande och framtida utmaningar på bostadsområdet.
Den proposition som vi nu diskuterar, Nya steg för en effektivare plan- och bygglag och ökad rättssäkerhet för verksamhetsutövare vid omgivningsbuller, är ett led i detta och härrör helt och hållet från alliansregeringen och inte från den nuvarande regeringen.
Jag kan konstatera att de partier som nu utgör delar av det rödgröna regeringsunderlaget, samfällt tillsammans med Sverigedemokraterna eller var för sig, motsätter sig nästan samtliga regelförenklingar som alliansregeringen föreslog. Talartiden medger dock inte att jag går igenom alla dessa exempel.
På motsvarande sätt är det tydligt att samtliga de motioner från Alliansen som tas upp i det betänkande som vi diskuterar här och nu och som vi senare i dag ska fatta beslut om handlar om hur vi på olika sätt kan fortsätta den reform- och förenklingsresa som Alliansen har påbörjat.
Herr talman! Jag noterar också att regeringspartierna numera påstår sig instämma i vikten av ett fortsatt regelförenklingsarbete när det gäller bostäder och byggande, även om det kanske som vanligt - i synnerhet från den passive bostadsministern Mehmet Kaplans sida - uttrycks i mycket otydliga och passiva ordalag. Det är bra, men det räcker inte.
Vi kan konstatera att regeringen egentligen har fått släpas till allting, från flexiblare bullerregler till de eftergifter som man tvingades till i migrationsuppgörelsen, vad gäller underlättande för byggande.
När man ställer frågor i riksdagsdebatter, interpellationer och skriftliga frågor är de enda svar som man får hänvisningar till utredningar och inriktningar som Alliansen har slagit fast.
Jag kan återigen fråga: Var ska de nya stegen tas? Har man inga egna tankar om möjligheter till förenklingar och inga egna nya förslag?
Herr talman! Det som vi ska fatta beslut om i dag är bra, men det räcker inte. Att som den rödgröna regeringen lägga hanterandet av stora samhällsutmaningar, exempelvis bostadspolitiken, i malpåse är inte rätt väg för Sverige. Det är inte dessa besked, eller rättare sagt frånvaro av besked, som behövs. Och det är inte på det sättet som man kommer till rätta med utmaningar för enskilda människor och för Sverige i stort.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 i betänkandet.
(Applåder)