Herr talman! Vi diskuterar i dag betänkandet Nya steg för en effektivare plan- och bygglag och ökad rättssäkerhet för verksamhetsutövare vid omgivningsbuller . I det finns en hel del rimliga avvägningar och goda förslag som Vänsterpartiet tror kommer att underlätta och förbättra handläggningen i kommunerna.
Vi har dock en betydande invändning. De ändringar i miljöbalken som föreslås rörande omgivningsbuller innebär att tillståndsmyndigheten får sämre möjligheter att besluta om skärpta villkor för omgivningsbuller på grund av att det tillkommit en ny bostad i omgivningen.
Regeringen konstaterar i propositionen att det inte kan uteslutas att en konsekvens av förslaget till ändringar i miljöbalken kan bli att fler människor kommer att få bo och vistas i bullerutsatta miljöer och att risken för olägenhet för människors hälsa på grund av omgivningsbuller i viss utsträckning kan öka. Det innebär en klar försvagning av skyddet för människors miljörelaterade hälsa, och det går att ifrågasätta om det går i linje med miljömålet God bebyggd miljö.
Jag menar att detta är ett missriktat lagförslag med udden åt fel håll. Fokus bör i så stor utsträckning som möjligt ligga på att utveckla modeller för att minska bullret vid källan.
Att beskriva buller som en konstant är inte ett särskilt utvecklingsbejakande perspektiv. Det finns i dag mängder av spännande nya sätt att få ned bullret vid källan, något som det bör satsas mer på. Det är dessa åtgärder som är de effektivaste sätten att skapa bättre ljudmiljöer på.
Nu riskerar vi att skapa ett regelverk som inte påskyndar utan tvärtom bromsar en sådan utveckling. Många tunga remissinstanser kommer med berättigad kritik mot hur lagstiftningen är utformad. Verksamhetsutövarna själva har dessutom synpunkter på huruvida denna konstruktion över huvud taget kommer att ha den effekt regeringen avser.
Jag kan konstatera att Mark- och miljööverdomstolen avstyrker förslaget eftersom domstolen befarar att förslagen inte kommer att leda till önskad effekt i och med att de materiella reglerna i miljöbalkens 2 kap. inte ändras.
Övervägandena av vad som är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat kommer enligt domstolen även med de föreslagna ändringarna att bli desamma som tidigare. Dessutom ifrågasätts om det är lämpligt att i en detaljplan reglera sådana frågor som dels får återverkningar i ett område utanför det område som detaljplanens bestämmelser är avsedda att reglera, dels uttrycks i en planbeskrivning som i sig inte är en juridiskt bindande handling och därmed inte självklart beaktas vid tillståndsgivning.
Det finns en farhåga hos flera remissinstanser, bland annat Folkhälsomyndigheten, för att det inte kommer att vara möjligt att göra bullerberäkningar med tillräckligt stor tillförlitlighet för att dessa ska fungera som utgångspunkt för senare prövning enligt miljöbalken.
Folkhälsomyndigheten menar vidare att det skyddsintresse som miljöbalkens hälsoskyddsregler bygger på inte tillgodoses. Det finns en oro för att förslaget kan innebära att en tillsynsmyndighet i framtiden inte ska kunna ställa krav på att verksamhetsutövare ska vidta tekniskt och ekonomiskt möjliga skyddsåtgärder som är hälsomässigt motiverade för att begränsa buller. Det blir svårt att komma till rätta med felbedömningar med dagens regelverk som framtida forskning påvisar.
Intressanta är också Swedavia AB:s invändningar. De menar att denna konstruktion inte fungerar som skydd för verksamhetsutövarna. Bebyggelse som uppförs närmare en verksamhet än vad som är fallet i dag kan få betydelse för verksamhetsutövarens möjligheter att bedriva verksamheten, oaktat att strängare villkor inte får föreskrivas. Antalet boende i närheten av en flygplats har betydelse för själva tillåtligheten av flygplatsverksamheten och den lokaliseringsprövning som alltid ska göras enligt miljöbalken. Flera personer närmare flygplatsverksamhet kan därför påverka möjligheterna att dels få tillstånd till en redan befintlig verksamhet, dels få tillstånd till en utökad verksamhet. Att strängare krav som går utöver vad till exempel en detaljplan föreskriver inte kan ställas genom villkor skulle enligt Swedavia AB också kunna leda till att prövningsmyndigheten gör en strängare bedömning vad gäller själva tillåtligheten av verksamheten än om ytterligare försiktighetsmått hade kunnat föreskrivas i villkor.
Regeringen framför i propositionen att det finns behov av nya bestämmelser i miljöbalken för att "så långt som möjligt skydda verksamhetsutövares intressen".
Jag menar att det inte kan vara det enda intresse som regeringen värnar utan att man bör väga in de långsiktiga effekterna för teknikutvecklingen, bullers vederlagt allvarliga påverkan på människors hälsa, miljömålet om god bebyggd miljö och hur vi på en framtidsinriktad bostadsmarknad skapar incitament som långsiktigt skapar bättre och sundare boendemiljöer för människor. Att då dröja sig kvar vid defensiva regelverk som inte stakar ut en väg framåt för utvecklandet av bullerdämpande produkter och verksamheter riskerar att bli kontraproduktivt. Människors försämrade hälsa och livsmiljö kostar i slutändan alltid mer än att avstå från att sätta press för att nå förbättringar.
När det gäller reglering av kommuners handläggningstider för anmälningsärenden vill jag säga följande: I likhet med utskottsmajoriteten anser jag att det är angeläget för en enskild att ett anmälningsärende hanteras så fort som möjligt. Jag har ställt mig bakom regeringens förslag om ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tidsfrist för kommunens handläggningstid.
I propositionen har regeringen konstaterat att några remissinstanser har efterlyst incitament eller sanktioner för att tidsfristerna verkligen ska efterlevas av kommunerna men att frågan inte har kunnat hanteras inom ramen för lagstiftningsärendet. Regeringen har vidare anfört att den avser att låta följa upp hur bestämmelserna tillämpas och vidta åtgärder om det visar sig att tidsfristerna inte efterlevs. Jag anser därför att det saknas skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan genom ett tillkännagivande.
I sammanhanget vill jag understryka att även om författningsreglerade tidsfrister i många fall kan bidra till snabbare handläggning av till exempel anmälningsärenden är det viktigt att behålla viss flexibilitet i regelverket för att inte begränsa kommunernas handlingsutrymme onödigt mycket. I annat fall finns det risk för att kommunerna i praktiken helt fråntas möjligheten att själva avgöra vilka ärenden som är mest angelägna att prioritera. Vi står inför en enorm bostadsbrist, och då kan det finnas anledning att göra den prioritering som gynnar flest människor.
Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2.