Fru talman! Åsa Lindestam antyder på något sätt att respekten för äganderätten kräver att man inte utan vidare bärgar båtar som har sjunkit eller bortför båtar som är övergivna. Det är självklart att det måste finnas någon form av karenstid för denna verksamhet. Men de fartyg som jag tänker på är de fartyg som år ut och år in ligger delvis på botten och delvis ovanför havsytan.
Beträffande dem torde det inte finnas några risker, menar jag, med avseende på äganderätten.
Sedan är det inte riktigt sant att Sjöfartsverket ska undanröja fartyg eller andra större föremål som sjunker i allmän farled, utan regleringen i dag är att Sjöfartsverket
får
göra detta - någon skyldighet föreligger inte. Det är väl också rimligen en brist som bör uppmärksammas.
Åsa Lindestam tog också upp frågan om dumpning. Om Sverige reglerar till exempel på ett sådant sätt att det blir statens ansvar att ta hand om vraken finns risken att andra länder dumpar sina fartyg utanför våra kuster. Jag förstår att det är en variant på begreppet "social turism". Men slutsatsen av detta, fru talman, är att den svenska regeringen hellre ser att de här vraken får ligga kvar än att staten tar ett ansvar. Jag menar att man ägnar sig åt en form av
chicken race
med både naturen och miljön som insats. Naturligtvis skulle jag väldigt gärna se att Åsa Lindestam utnyttjade sin replik till att antyda ett annat svar än det hon tidigare gett. Dessvärre hyser jag inga större förhoppningar om det.