Fru talman! Nu gäller det sjö- och kustövervakningsfrågor. Den första punkten i handlingarna gäller bortforsling av båtvrak. Visst är det genant att denna fråga ska dyka upp år efter år. Den återkommer hela tiden i motionsform.
Det är egentligen en enkel fråga att lösa. Men den är nog så besvärlig för de berörda hamnarna. Jag konstaterar att Socialdemokraterna inte heller i år vill ha någon lösning på problemet. Man hänvisar till en konferens som ska äga rum ute i Europa år 2006.
Detta gör man trots att det av utskottets svar framgår hur obegripligt krångligt det är att hantera frågan om skeppsvrak. Ibland är det sjöfyndslagen som är tillämplig, ibland är det naturvårdslagen, ibland är det renhållningslagen. Inblandade myndigheter är polisen, Kustbevakningen, kronofogden, länsstyrelsen, kommunen, Sjöfartsverket och hamnkaptenen. Man kan fråga sig vilken hamnkapten som vågar ta tag i en sådan här fråga och ge sig in i detta getingbo. Man kan ju faktiskt bli skadeståndsskyldig om man gör det minsta lilla fel.
Är det då konstigt att båtvraken blir liggande till men för sjöfarare, för hamnarna och för miljön? Båtvraken utgör en deprimerande syn där de ligger och förfular omgivningen.
I lilla Lomma kommun, alldeles norr om Malmö, har man byggt ett underbart bostadsområde nere i hamnen med utsikt över sundet och naturligtvis över Lomma hamn. Där måste tusentals människor sitta och titta på en massa båtvrak som ligger och faller sönder.
Man behöver inte gå runt särskilt mycket i Stockholms vackra omgivningar innan man hittar samma syn: en massa båtvrak som förfular och förstör.
Vi hade aldrig accepterat ett sådant förhållande om det gällde bilvrak. Där finns en annan lagstiftning. Vi hade då snabbt och elegant flyttat undan bilarna. När det gäller båtvrak är det totalt omöjligt.
Man skyller nu på att man ska avvakta en konferens år 2006 någonstans i Europa. Regeringen gör sannerligen sitt bästa för att göra EU så impopulärt hos svenska folket som det bara är möjligt. När man tar ett impopulärt beslut är det vanligt att man säger: Det har EU beslutat. Det har vi hört många gånger. När EU har beslutat något är Sverige det absolut första land som implementerar allting. Det gör vi med en irriterande noggrannhet in i minsta detalj.
När det är ett beslut som svenska folket upplever som nödvändigt säger man ofta från Socialdemokraternas håll: Vi måste vänta på EU.
Så gör man för att göra EU riktigt impopulärt, fru talman.
När det gäller kustbevakningen och Kustbevakningens organisation har vi samma uppfattning i år som i fjol: Slå ihop Kustbevakningen och Försvarsmakten, det vill säga låt Kustbevakningen bli en del av marinen. På så sätt kan man spara pengar, och man kan samordna. Man får ut oändligt mycket mer effektivitet av de krympande resurserna.
Vi har på tok för många myndigheter i Sverige. Många av dem är små. Kustbevakningen är en sådan. Alla våra myndigheter använder en del av sin tid till att slå vakt om sina revir. Vi har sett massor med exempel på hur svårt de har att samarbeta. Inte minst har vi vid våra resor runtom i Sverige fått se och höra hur dåligt samarbetet är mellan Kustbevakningen och marinen.
Det viktiga är att Sveriges kuster skyddas, bevakas och övervakas mot anfall, terrorism, miljöförstöring, smuggling,
trafficking
och vad ni vill. Svenska folket, de som betalar notan, bryr sig inte ett dugg om den organisatoriska bakgrunden, utan de vill ha bästa möjliga skydd med största möjliga effektivitet, det vill säga till låga kostnader. Om detta sedan utförs av polisen, försvaret, kustbevakningen eller tullen bryr sig svenska folket inte om. Därför, fru talman, som ett första led i att banta antalet myndigheter: Låt undersöka möjligheten att slå ihop kustbevakningen och marinen!
I handlingarna hänvisar man till att det är nödvändigt och måste vara en civil övervakning, och jag förstår över huvud taget inte varför. Jag tillbringar mesta delen av min fritid i båt ute på Öresund. Där möter jag ofta den danska motsvarigheten till vår kustbevakning, och den tillhör den danska marinen. Jag vågar påstå att det inte finns en båtägare i Öresund som en sekund funderar på vilken organisatorisk tillhörighet den eller de andra båtarna har. Man är nöjd när man ser dem agera. Man känner en trygghet och ser den effektivitet som de uppvisar.
Alla vi som är politiker har lärt oss att det här med organisationsfrågor inte är någon kioskvältare i valrörelser och liknande. Folk bryr sig inte om organisatorisk tillhörighet. Man vill ha effektivitet. Därför, fru talman, vill vi att man ska låta undersöka möjligheten att låta Kustbevakningen ingå som en del i Försvarsmakten.
Vi brukar för att vinna tid yrka bifall till endast en reservation. I mitt fall gör jag det till reservation 1, Vrak och ägarlösa båtar.