Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.
Det är flera frågor som har behandlats i detta betänkande om sjö- och kustövervakningsfrågor, och jag tänkte börja med frågan om ägarlösa båtar. Vi har en mycket vacker skärgård runt vårt land, och många får sin utkomst genom att på olika sätt utnyttja vattenvägarna för frakt. Andra väljer att tillbringa sin fritid till sjöss och njuta av de enorma miljöupplevelser som vatten ger.
Båtlivet har ökat under senare år, och fler väljer att tillbringa semestrarna ute till havs och inne bland kobbar och skär. Men här har problem uppstått. När båtägare råkar ut för haveri nödsakas de ibland att överge sin båt. Därför ligger det övergivna båtar i vår vackra skärgård. Och vi har ingen registrering av dessa fritidsbåtar som vi har av våra bilar så att det går att spåra ägaren. Båtarna kan utgöra en säkerhetsrisk, både för sjöfarten och för miljön, och de kan hindra fisket.
Först vill jag slå fast att om en båt eller ett fartyg är en fara eller ett hinder för sjöfarten åvilar det Sjöfartsverket, efter prövning av omständigheterna, att besluta om undanröjande av fartyget. Detta fastslås i
Kungörelse om undanröjande av för sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m.
Det är likadant om fartyget sjunkit i ett område där fiske får bedrivas utan stöd av särskild fiskerätt om fartyget vållar besvär av allvarligare art för fisket.
Den internationella sjöfartsorganisationen IMO, som inte tillhör EU alls utan är en egen organisation, utreder för närvarande arbetet med att ta fram internationella regler i form av en konvention som gäller bortforsling av vrak. Då är det viktigt att vi har samma regler mellan länderna i fråga om vad som kan hända med fartygen sedan de har övergetts. Annars finns det en risk att andra länder väljer att dumpa sina uttjänta fartyg här vid vår kust, och kostnaden vältras över på närmaste kommun eller på staten.
En lösning av bekymret med fritidsbåtar skulle vara ett båtregister, där alla båtar fanns med och där vi tydligt skulle kunna utläsa vem som var ägare, på samma sätt som vi har ett register för våra bilar. Jag har skrivit en motion om detta där jag föreslår att ett båtregister införs.
Vi behöver också en tydligare rättslig reglering för att få stopp på dessa problem. Sverige har aktivt deltagit i arbetet med konventionen, och en internationell konferens är, som ni tidigare har sagt, planerad till år 2006. Därför bör vi avvakta med detta arbete för att få samma regler överallt.
Fru talman! Nu gäller det Kustbevakningens befogenheter. Kustbevakningen är den enda civila myndigheten med kapacitet att bedriva myndighetsutövning till sjöss längs hela den svenska kuststräckan. Verksamheten omfattar kontroll och tillsyn av efterlevnad av författningar inom en rad olika områden. Varje kustbevakningstjänsteman har brottsbekämpande uppgifter och de tillhörande straffprocessuella befogenheter som krävs för att göra ett ingripande på plats vid överträdelser av olika bestämmelser med anknytning till sjötrafik. Sedan den 1 februari 2002 har Kustbevakningen även rätt att inleda förundersökning och bedriva utredning på eget ansvar med direkt rapportering till åklagare avseende brott mot lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.
Sjötrafikövervakning är ett betydande verksamhetsområde inom Kustbevakningen. Antalet rapporter har mer än fördubblats mellan åren 2000 och 2003. I sjötrafikövervakningen ingår även övervakning av körning med vattenskotrar, vilka har ökat betydligt i Sverige under de senaste två tre åren.
Om det vid varukontroll uppstår misstanke om brott mot tull och smugglingslagstiftningen har kustbevakningstjänstemannen likaså brottsbekämpande uppgifter och befogenheter av straffprocessuell natur. Även denna del är omfattande. I tillsynen ingår även efterlevnad av transport av farligt gods.
Regeringskansliet arbetar med en promemoria där det bland annat föreslås att tjänstemän vid Kustbevakningen som uppfyller särskilt angivna krav ska få denna möjlighet att utfärda föreläggande av ordningsbot för vissa brott mot sjötrafikförordningen. Det kan tänkas att även andra brott kan beivras på detta sätt. Det har aviserats att propositionen kommer att föreläggas riksdagen under innevarande år. Därför avstyrker vi i utskottet reservationerna och avvaktar propositionen.
Sedan finns förslag om organisationen för Kustbevakningen. Vid ett flertal tillfällen under senare år har riksdagen konsekvent sagt nej till att inordna Kustbevakningen i Försvarsmakten. Däremot kan det civila samhället på begäran hämta stöd från Försvarsmakten till sin civila verksamhet om man så önskar. Ledningen ska vara civil. Vi har uppfattningen att ett militärt tvång eller våld inte ska brukas mot den egna befolkningen eller mot andra civila. Det ska utgöra en självklar begränsning. Däremot ska samarbete mellan myndigheter främjas på alla sätt.
Fru talman! För att få en miljösäker sjöfart krävs både resurser och övning. Samarbetet med våra grannländer befrämjas i Helcoms arbete. Regeringen i Sverige och i våra grannländer har delegerat ansvaret i fråga om detta till berörd myndighet så att samordnade räddningsinsatser och gemensamma övningar genomförs regelbundet. Därav har Kustbevakningen i sin långsiktiga investeringsplan upptagit flera miljöskyddsfartyg. Leni Björklund har 2003 tillsammans med sin dåvarande danske kollega tagit ett initiativ till förbättrad nödbogseringsberedskap i södra Östersjön. Även Tyskland, Danmark och Polen deltar just nu i samtal tillsammans med oss om vad som avser ett gott samarbete när det gäller nödbogsering.
När det gäller nödhamnar har Kustbevakningen och Sjöfartsverket fått regeringens uppdrag att gemensamt utreda hur möjligheten att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras. Bakgrunden till detta uppdrag är Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av ett gemensamt övervaknings- och informationssystem för sjötrafik inom gemenskapen. Uppdraget har rapporterats till regeringen. Av betydelse i sammanhanget är det utvecklingsarbete som bedrivs inom ramen för Kustbevakningens uppgift att samordna de civila behoven av sjöövervakning och sjöinformation.
Under 2004 har främst två nya funktioner implementerats. Den ena är en integrering av den nationella kontaktpunkten för sjöfartsskydd med den administrativa kontrollen inom Schengen, kallad Swedish Maritime Clearence. Den andra är ett inrättande av ett nationellt centrum för maritim riskanalys och underrättelseberedning tillsammans med Tullverket och polisen, kallad Swedish Maritime Intelligence Center, med inriktning på bekämpning av grövre brottslighet såsom narkotika.