Herr talman! Självklart är ett gemensamt ramverk värdefullt för att begränsa de samhällsekonomiska effekterna av ett alltför högt risktagande i den finansiella sektorn. Därför anser vi Kristdemokrater det som angeläget att ett europeiskt ramverk för hantering av banker i kris kommer till stånd. Vi står därmed bakom finansutskottets utlåtande i detta ärende.
Vi har i debatten hört de flesta argumenten för att vi ska ha ett gemensamt ramverk och vad som är bra och mindre bra med kommissionens ramverksförslag för banker i kris. Ett parti har även talat om varför vi inte alls ska vara med, nämligen Sverigedemokraterna.
Alla kriser har sina egenheter och sina, om man så får säga, uttryckssätt. Oftast är den ena krisen inte den andra lik. Kommande kriser tar sig inte sällan även helt nya vägar.
Efter varje kris ökar kraven starkt på än den ena och än den andra åtgärden i syfte att förhindra att den ska uppstå igen. Det är i sig bra. Däremot kan bildandet av ett för snävt ramverk få negativa effekter på den framtida tillväxten. Vi ska dock ta lärdom av de kriser vi går igenom och se över möjligheterna att minimera riskerna så att de om möjligt inte uppstår igen.
Därför välkomnar vi kristdemokrater ett gemensamt balanserat ramverk som harmoniserar spelreglerna och som också tydliggör vad som händer, i detta fall de banker som inte kan hantera sitt eget risktagande.
I finansutskottets utlåtande talas det om att ramverkets syfte bland annat är att minska ett "överdrivet risktagande". Vän av ordning kan ju fundera över var gränsen går mellan ett risktagande och ett överdrivet sådant. I dagsläget är det inte långt till tanken om köp av grekiska statspapper. Är det ett risktagande eller ett överdrivet risktagande? Det riskfria alternativet i dag måste då omvänt vara statspapper emitterade av ett land som Sverige.
Oavsett vilket ramverk för banker i kris som till slut blir gällande faller det alltid tillbaka på oss själva hur kriser klaras och hur kriser, som alltid kommer med jämna mellanrum, förebyggs på bästa sätt. Det finns faktiskt inga regelverk i världen som kan täcka upp alla krissituationer som eventuellt kan uppkomma i framtiden.
Här har bankernas ägare och bankernas ledningar ett oerhört stort ansvar. De är en del av vårt gemensamma samhälle och de har också ett ansvar för den funktion i samhällsapparaten som de styr och råder över. När varje beslut om en finansiell affär fattas i en bank borde den också bedömas utifrån bankens samhällsansvar i stort. Då kanske vissa affärer i framtiden aldrig kommer till ett avslut.
Vi får aldrig glömma bort att vi alla tillsammans utgör helheten, samhället. Det samhälle vi i dag lever i är trots allt enbart en spegel av vars och ens sammanlagda agerande. Det vi gör var och en, oavsett den position vi innehar, blir det samhälle vi också skapar tillsammans. Det faller med andra ord alltid tillbaka på oss själva vilket samhälle vi vill leva i.
I sakfrågan vill jag även lyfta fram och förtydliga det som kommissionen hittills inte har visat någon större lyhördhet för, nämligen frågan om ansvar och ägande. Ett statligt kapitaltillskott till en bank borde också kunna innebära ett statligt övertagande av ägandet i densamma. Allt annat är ett orimligt förfarande.
Att skattebetalarna ska rädda en bank men inte få del av värdetillväxten av denna räddning förefaller vara en ytterst märklig ordning. Detta hoppas vi att kommissionen tar till sig och inför som ett ytterligare verktyg i ramverkets verktygslåda.
Enskilda EU-länder bör även få möjligheten att komplettera de nationella ramverken om så önskas. Banksektorn i respektive land har alltid lite olika tyngd när det gäller bankernas utlåningsvolym relativt det landets bnp. Här måste varje land få göra lite sinsemellan olika avvägningar.
Man kan också undra över det faktum att den implicita statliga garantin av bankverksamheterna i sig troligen betyder åtskilliga miljarder i minskade kostnader för banksektorn. Det är helt enkelt en statlig subvention. Hur synliggör vi den på bästa sätt, men framför allt hur minskar vi den subventionen?
Kristdemokraterna ser med spänning fram emot kommissionens slutliga förslag till ett europeiskt ramverk för hantering av banker i kris.