Herr talman! Det är lite märkligt att uttala sig så att om vi som parti inte säger någonting betyder det inte att vi inte har någon åsikt. Jag trodde att det var ett partis plikt att tala om var man stod och vad man tyckte i olika enskilda frågor. Och i en fråga som är så central både för ett enskilt land och för hela världens utveckling borde ett parti ha en åsikt.
Vi får se vad som kommer tillbaka i frågan om finansiell reglering efter den EU-hantering som har varit och hur pass bra det är. Jag befarar att det kommer att vara urvattnat. Det har vi sett hittills. Det kommer fram ganska progressiva förslag, och sedan kommer en politisk process där det blir alltmer urvattnat. Jag skulle vilja säga att Basel III är alltför urvattnat. Jag skulle tro att det finns ganska mycket som jag och Vänsterpartiet skulle vilja tillföra, men man måste titta på förslagen när de kommer och så får man se vad som i så fall saknas.
Som jag sade i mitt anförande tycker jag att man över huvud taget inte har tagit upp frågan om att banker tillåts bli så stora att de inte kan tillåtas gå omkull och att de till och med blir för stora för att kunna räddas.
Det problemet kommer att kvarstå även efter den hantering som vi har haft i dag i kammaren och som kommer att fortsätta i EU. Det finns ju ingen politisk vilja vare sig här i Sverige eller på EU-nivå att begränsa bankers storlek, och det vore det centrala för att förhindra en framtida kris, menar jag.
Vi får se vad som kommer att hända och vilka ståndpunkter vi kommer att inta så småningom. Jag tycker ändå att det är bra att vi har en gemensam ingång i själva hanteringen från åtminstone sju partier i utskottet. Det bäddar i alla fall för att vi gemensamt ska kunna trycka på i större utsträckning och på så vis också vara starkare.