Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. För övrigt står Miljöpartiet bakom alla övriga reservationer som vi har bifallit tidigare.
En alltid lika viktig fråga är att jobba med djurskydd och ta upp det till debatt. Djurskyddsfrågor berör inte bara djur utan väldigt många människor. Man kanske ska vända på det och säga att det inte bara berör människor utan också djur. Kanske är det något av ett ömsesidigt beroende, i alla fall när det gäller våra husdjur. Att vi människor har tagit djur till vår tjänst har gjort oss starkare och som gett oss förutsättningar att leva vidare, ibland på platser där vi aldrig hade kunnat bosätta oss utan djur till mat och kläder eller i kraft av dragdjur eller något annat.
Så har vi fortsatt. I vårt utvecklade samhälle tar vi inte bara djur till vår tjänst utan mer till vår förtjänst. Vi bygger verksamheter för att föda upp djur, och det är väl inget fel att driva företag. Det som är viktigt i vårt sätt att nyttja djur är att ifrågasätta om det vi gör sker med god etik och med ansvar för att det rör sig om liv och att det är varelser med känslor och behov.
Ibland blir denna insikt lite jobbig för människor. Ibland skjuter vi den bort från oss. Ofta vet människor inte ens hur det går till i djurhållningen som ger oss kläder, mat, öppna landskap och sällskap. Därför är det viktigt att lyfta fram frågorna.
Jag vill lyfta fram en av frågorna som har varit uppe till diskussion. Det gäller kastrering av smågrisar utan bedövning i Sverige. Diskussionen har hållit på så länge, och länge har man haft något på gång. Jag tycker att det ska vara slut på pratet. Det måste ges ett alternativ till kastrering utan bedövning. Eller ska man kanske sluta helt?
Denna verksamhet kan inte kallas etisk med dagens kunskaper om vad djur är och vad de känner. Motionen i detta ämne, som har fått ett starkt stöd av oppositionen i Sveriges riksdag, skrevs denna gång av borgerliga ledamöter. Men det är inte möjligt för majoriteten att bifalla motioner så den får ett stöd från oppositionen i stället. Jag hoppas att frågan får ett stöd från alla. Detta är ett allvarligt djurskyddsproblem i Sverige här och nu.
En motion handlar om grytjakt. Det är med en lätt rysning man läser om hur djur hetsas mot djur. Det är en mycket primitiv verksamhet. Förvisso kan både räv och grävling vara ett problem för många. Räven tar höns och ankor och är en envis smygande varelse. Grävlingen är tuff och stark men samtidigt lite skygg av naturen. Grävlingar kan på fel ställe bli ett problem. De trampar runt i åkrar, bökar upp stora bohålor och trampar ned spannmålssäden.
Men när man läser om grytjakt verkar det ändå inte vara det snabbaste och mest etiska sättet att bli av med djuren om de betraktas som skadegörare och ska bort. Grytjakt som stressar och skadar verkar vara en mycket ifrågasatt verksamhet. Om det vittnar flera, bland annat Statens veterinärmedicinska anstalt.
I den motion som handlar om detta tar man upp grytjakten som en helt arrangerad företeelse med grävlingar i fångenskap. Visserligen har förslag på förbättringar gjorts, och görs, men det är själva verksamheten som är problemet. Att göra en del förbättringar ger inte själva kärnverksamheten berättigande. När grävlingsjakten är i gång finns inte gallerskydden i gryten. Gryten är en plats där djuren ska söka skydd när de känner sig hotade. Där släpper man in en hund som genom träning har triggats att mota ut djuret. Ibland lyckas det, ibland blir det en strid. Både det vilda djuret och den hund som jagar blir utsatta för risker, bett och skador. Vi människor är de som uppmuntrar till denna verksamhet.
Att ha en hund som jobbar och som tycker om att få syssla med det den är bra på är toppenkul för både ägaren och hunden. Men det finns andra problem för en hund att lösa. Det finns andra sätt att träna en hund att göra roliga grejer. Även en grythund gillar att jobba med andra saker. Det är alltså inte ett skäl i sig.
Det finns en motion i betänkandet som handlar om djur i våldsrelationer. Det är antagligen ett område som fortfarande har ett mörkertal och som inte är allmänt känt. Det är desto tråkigare när det förekommer och man kan hålla kvar en människa i en misshandelsrelation på grund av att den som är utsatt känner en solidaritet med sitt djur och inte förmår se en lösning. Här har kommunernas inspektörer en viktig roll att fylla. Med nära samarbete med social verksamhet och med lokalkännedom är ett snabbt ingripande förmodligen möjligt.
Om detta kommer att finnas kvar framöver är mycket tveksamt eftersom vi nu ser en förändring av djurskyddet i Sverige. Det är inte nog med en nedlagd myndighet, att djurskyddet får mindre pengar på Jordbruksverket och att anslagen till forskning om alternativa djurförsök minskar. Nu vill man också flytta över djurskyddet från kommunerna till länsstyrelserna och ta bort bland annat lokalkännedomen. Vi får se var den debatten hamnar.
Husdjur och olika sällskapsdjur men också de vilda djuren behöver alla bemötas med respekt och ödmjukhet. Vi vet inte alltid vilken roll i näringskedjan de har i den balans som ibland råder och ibland är rubbad på.
Vi får inte glömma bort alla de djur som finns lite vid sidan av. De kanske inte är jättegulliga, men de är jätteviktiga. Senast i dag uppmärksammades några. Jordens grodor är hotade. I många fall används de också som husdjur. Vi importerar och exporterar dem. Därför, herr talman, skulle jag vilja slå ett slag för grodans år 2008.