Fru talman! När jag nu har fått sitta och lyssna ett tag känner jag att jag skulle vilja förändra en hel del i det manus som ligger framför mig. Men det jag vill börja med att stryka under är att Sverige har varit och är ett föregångsland när det gäller djurskyddet. Det gäller också hur vi ser på och behandlar de vilda djuren.
I det här sammanhanget är det värt att påminna sig om att vi har en kompetent yrkeskår, kompetenta människor som jobbar med djur och djurägare som tar ett stort ansvar. Men jag tror också att det är viktigt att påpeka att vi blir fler och fler som inte lever med djur inpå oss, och vi behöver alltså bli bättre på att förmedla kunskap till det uppväxande släktet om vad det innebär att ha ett djur i sin närhet, vilket ansvar det är.
Vi har en stark tradition när det gäller vetenskap och att grunda våra ställningstaganden på vetenskap, och det fortsätter.
I dagens betänkande berörs ett stort antal frågor, fru talman, och ändå har vi i den här debatten hittills berört mycket som inte står i betänkandet. Jag vill dock hålla mig till en del av det som återfinns där.
Sälsituationen, som i första hand handlar om Kanada, har tagits upp av flera motionärer, och det finns en reservation i ämnet.
Som framgår av betänkandet har EU:s miljökommissionär tagit initiativ till två utredningar. Den första utvärderingen ger vid handen att det finns jakt som är möjlig, med kulvapen och hakapik, och att det är förenligt med gott djurskydd.
När det gäller ekonomiska konsekvenser av en eventuellt slopad jakt har vi inte sett resultaten än.
Men vi har sett rapporter i våra nyhetssändningar som visar på en jakt som definitivt inte är acceptabel, metoder som inte bör vara rådande. Utifrån detta är det min och Kristdemokraternas uppfattning att Sverige ska påtala detta för berört land - det kan ju gälla fler - och driva på att EU ska göra detsamma. Vår uppfattning är dock inte att EU ska förbjuda import av sälprodukter totalt, därför att det strider mot de gemensamma regler vi har satt upp. Som vi hörde Jeppe Johnsson konstatera har djuren en väl fungerande miljö, och det viktiga är att vi hanterar det på ett korrekt sätt.
Fru talman! Jag tycker också att man moraliskt kan diskutera om jakt är riktig eller inte. Men det är inte ett ställningstagande som vi ska ta i den här kammaren. Den åsikten får man gärna ha, och man får driva den i andra sammanhang.
Vi har också berört konsumentmakten, så jag tänker inte gå vidare in på det.
Vi kristdemokrater stöder därför till fullo den hållning som Jordbruksdepartementet med ministern i spetsen gav uttryck för i sitt brev till kommissionären, och vi förutsätter att departementet fortsätter att driva frågan på precis samma sätt.
Sedan kan vi fortsätta vår resa över världen till Australien.
Fru talman! Jag vill först slå fast att det inte är acceptabelt att utsätta djur för de ingrepp som
mulesing
innebär. Men i samma andetag vill jag hålla med om det som Anita Brodén sade alldeles nyligen, att gjordes inte detta skulle djuren lida minst lika mycket men av någonting annat.
I denna fråga har Sverige, med sin jordbruksminister i spetsen, agerat kraftfullt. Men det här får mig att reflektera över någonting som kan gälla även oss här hemma. I förädlingsarbete och avelsarbete bör vi reflektera över hela djurets situation och dess välbefinnande. Det är viktigt att inte bara sätta fokus på så hög avkastning som möjligt, i det här fallet att få så mycket päls som möjligt, utan att också se till djurets välbefinnande i stort.
Det tryck som nu sätts på Australiens fårfarmare driver förhoppningsvis på så att metoden avskaffas långt före 2010, som redan är beslutat.
Fru talman! Även jag ska beröra grisfrågan. Kanske inte alla men de flesta av oss har vuxit upp med nassen inpå oss. Då det i dagsläget inte finns något fullgott alternativ till kastrering för att få fram det kött som de flesta av oss faktiskt äter, om inte dagligen så i alla fall flera gånger i veckan, behöver vi ha en metod för att kunna hantera det här på ett bra sätt. Där är det viktigt med forskning, och jag vet att forskning pågår för fullt i olika sammanhang.
I den rapport som Jordbruksverket lämnade den 24 oktober förra året konstaterar man att forskning pågår i Sverige och i övriga Europa, och man beskriver vilka projekt som är på gång och fortfarande pågår, med tanke på vad tidigare talare har sagt.
Vidare lyfter man fram Norge som exempel - det har vi också berört - och säger att Norge har tagit ett beslut om att det i stort sett ska vara förbjudet med kastrering 2009. Men den redovisning som man kan läsa på Jordbruksverkets hemsida ger vid handen att det finns frågetecken för om Norge kommer att klara det här. Det finns starka krafter i Norge som säger att man måste skjuta upp det här därför att man inte har hittat andra metoder. Man har nämligen inte lyckats förädla grisen så att denna lukt inte uppstår. Det är ju det stora problemet - för oss, inte för grisen. Det är vi som konsumerar det här köttet så småningom.
Då är det intressant att se att jordbruksministern tidigare i år har tagit initiativ till att ge Jordbruksverket ett uppdrag som handlar om att vi i Sverige skulle kunna ha lekmän som ger den här bedövningen och utför kastreringen.
Jag förmodar att de flesta av oss har besökt dem som i dag bedriver grisuppfödning. Jag tror att de flesta av de här är fullt kapabla att bedriva hela den här processen och göra det på ett bra sätt. Men jag vill vänta på att vi får ett gott utredningsunderlag som gör att vi kan ta upp denna fråga vidare.
Och så ska vi köra djuren, fru talman. Den nya EU-kommissionären Androula Vassiliou från Cypern uttryckte i sitt tal i samband med utfrågningen den 1 april en oro för hur djur behandlas, och det inkluderar transporter. Hon påtalade att det finns ett stort utrymme för att förbättra djurs hälsa och välbefinnande, och det är positivt.
Sverige har en stor del i att EU i dag diskuterar frågan på detta sätt. Vi ska fortsätta att vara pådrivande i den här frågan. Djur ska transporteras på ett tryggt och säkert sätt när de väl behöver transporteras. Det gäller såväl inom Sveriges gränser som ute i Europa och världen.
I det sammanhanget har flera av mina allianskolleger tryckt på för att vi nu äntligen ska kunna få bedriva småskalig slakt. Ja, det gör att transporterna minskar betydligt. Jag höll på att säga att den sista resan för djuret blir en positiv resa. Det kan låta lite raljant, men det är faktiskt så. Om vi kan få en slaktverksamhet nära djuret och nära oss som konsumenter vinner alla på detta.
Men det här gäller naturligtvis också för transport av livdjur. Det finns, som har berörts tidigare i dag, regelverk som täcker detta. Jag roade mig med att läsa igenom en del av det i går kväll, och jag konstaterar att de reglerna är till fyllest. Frågan är bara om vi är tillräckligt många som anmäler det vi ser och som vågar ta ansvar för det vi möter och vågar driva frågan vidare.
Fru talman! Jag ser att tiden lider, och jag ska hoppa över ett antal punkter som kollegerna från allianssidan redan har berört.
Men jag tror att den utgångspunkt som Sverige har haft och har när det gäller att driva en stark djurskyddspolitik fortfarande är vid handen, och vi ser många positiva effekter av det som den nuvarande regeringen gör, inte minst i EU-sammanhang, i denna fråga.
När det gäller djurskyddets överflyttning från kommuner ber jag om att vi ska få ta den debatten grundligt. Men någon här har redan berört att alla kommuner inte är A-exempel när det gäller hur man har skött detta. Vi har fått påskrivet att vi inte är bäst i klassen på allt. Alltså måste vi våga förändra. Sedan ska vi utvärdera förändringar efter ett tag.
Så jobbar vi, och så hoppas jag att vi kan fortsätta att jobba. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.