Fru talman! Ärade ledamöter och gott folk! Trots
att det finns en mängd reservationer i näringsutskot-
tets betänkande nr 9 är egentligen samstämmigheten
näst intill förödande i sak, åtminstone om man skalar
bort en del kraftladdade uttryck. Jag återkommer till
det.
När det gäller energimarknadsfrågor innehåller
propositionen inga revolutionerande förslag. Den
viktigaste åtgärden som vi kan vidta på energimark-
naden - och då tänker jag i första hand på elmarkna-
den - gäller att få en fungerande effekthandel värd
namnet. Så är fortfarande inte fallet. Det spot-pris
som noteras på Nordpol i Oslo innehåller inte vårt
behov av effekt. När priset drastiskt stiger under
mörka och kalla januari- och februaridagar når inte
spot-priset ut till oss konsumenter. Den viktigaste
åtgärden är alltså att åstadkomma en effekthandel,
och det behövs inga riksdagsbeslut för det. Det upp-
draget finns redan utlagt. Det ska finnas en effekt-
handel värd namnet den 1 januari år 2003, är tanken.
Sedan vill jag säga något om de förslag som be-
handlas i det här betänkandet och i den proposition
som har lagts fram.
Nättarifferna är, som Ola Sundell helt riktigt sade,
ett monopol. Det går inte att göra något åt det. Det är
ett s.k. naturligt monopol. I fortsättningen kommer, i
enlighet med regeringens förslag, nätprestation att
vara utgångspunkten när man bedömer huruvida
taxan är något så när "vetig", som vi säger hemma i
Småland. Tidigare har man utgått från kostnaden, och
det har visat sig vara mindre bra, för att uttrycka det
milt.
Vi tror att nätbytesmodellen kan fungera. För den
behövs det heller inget riksdagsbeslut. Det är en mo-
dell, en benchmarking, som Energimyndigheten kan
tillämpa i fortsättningen.
Tariffutjämningen mellan stad och landsbygd är
angelägen, och här skyndas den på genom att det blir
en skyldighet att åstadkomma en sådan utjämning om
man har nätkoncessioner som geografiskt ligger intill
varandra. Det är mycket bra att det går åt det hållet.
Vad gäller åtskillnaden mellan nätverksamhet och
konkurrensutsatt verksamhet har utskottet enhälligt
gått emot regeringens förslag. Vi i Vänsterpartiet tror
att det är klokt att ta ett nytt varv och fundera på sa-
ken. Förslaget var ju att man skulle ha en särskild vd
och styrelse för nätbolaget om man producerade el
eller handlade med el. Nu skickas detta uppdrag till-
baka till regeringen. Det kan med fördel samordnas
med den pågående utredningen om fjärrvärme, för att
även där åstadkomma mer insyn - transparens, som
man säger i de finare kretsarna inom energibranschen
- och en möjlighet till konsumenttryck och hänsyn till
konsumentintressen.
Man kan för resten lägga till att de kommunala
fjärrvärmebolagen fortfarande, till skillnad från elbo-
lagen, begränsas av den s.k. lokaliseringsprincipen.
Vi i Vänsterpartiet skulle med tillfredsställelse hälsa
att det kravet försvann. De kommunala fjärrvärme-
bolagen skulle alltså - precis som Sydkraft, Vattenfall
och andra bolag som producerar mycket fjärrvärme
numera - kunna bygga även utanför den egna kom-
munens gränser.
Slutligen vill jag ta upp frågan om leverantörsby-
te. Där har en majoritet, som inte är den vanliga,
formulerat ett uttalande som blir utskottsmajoritetens
förslag. Man tar i uttalandet i rejält med kraftfulla
uttryck och säger att regeringen skyndar för långsamt.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har en gemen-
sam reservation.
Gott folk! Ni får ursäkta, men oavsett om man
skulle rösta för utskottsmajoritetens förslag eller för
reservanternas förslag blir resultatet detsamma. Det
finns ett uppdrag, det pågår ett arbete och det kommer
att införas sanktionsavgifter eller någon form av
sanktioner gentemot de nätbolag som inte ser till att
leverantörsbytena sker tillräckligt snabbt.
Återigen vill jag framhålla att detta må vara ett
icke oväsentligt inslag i en bättre fungerande elmark-
nad, men den verkligt viktiga åtgärden är att få till
stånd en effekthandel värd namnet.
Leveranssäkerheten tas också upp i betänkandet.
Det är självklart viktigt att den stärks. Vi tror att de
åtgärder som redovisas i regeringens proposition är
ett steg i rätt riktning.
Avslutningsvis: Jag inte ska orda något om strål-
ningsriskerna. Willy Söderdahl, som också represen-
terar Vänsterpartiet och som är författare till den
motion som ligger bakom reservation 9, kommer att
lägga ut texten om det. Men jag vill ändå passa på
tillfället att yrka bifall till reservation 9.
Jag avstår från att yrka bifall till reservation 6, för
den innebär ingen skillnad för beslutet. Det kommer
förslag om sanktionssystem från regeringen alldeles
oavsett vilket förslag riksdagen bifaller. Då verkar det
meningslöst att yrka bifall eller avslag på det ena eller
det andra.