Fru talman! Tack, Kenneth G Forslund, för frågan!
Till att börja med vill jag hävda att det har funnits, och var, en otydlig och olycklig formulering. Den har reviderats sedan dess och under våra senaste valkonferenser, där formuleringar har justerats för att bättre bemöta och svara på de säkerhetspolitiska utmaningar vi står inför i dag.
Jag vill dock vara tydlig med att det har funnits väldigt mycket fog tidigare för en diplomatisk balans och ett fredsbevarande syfte, att det finns avskräckning gentemot diktaturer och aggressiva imperier och avspänning mellan supermakter och att det i det geopolitiska läge och närområde där Sverige och Finland befinner sig behöver finnas ett lugn i det säkerhetspolitiska läget. Det har fungerat tidigare. Vi är tyvärr inte längre där i dag.
När det kommer till frågan om vilken ledare man väljer uttryckte jag för inte alls länge sedan i Ekots lördagsintervju att det är uppenbart och tydligt, vilket Jimmie Åkesson också uttalade i följdfrågor kring det kända uttalandet, att vi alla dagar i veckan, i det internationella samfundet, i våra internationella samarbeten, i vår västliga gemenskap och i vår demokratiska kultur alltid sätter Biden framför Putin. Men vi ska aldrig välja någon statsledare som på något sätt dikterar villkor för Sverige. Det gäller alldeles oavsett.
Jag skulle däremot vilja fråga Socialdemokraterna varför man i det här betänkandet och i den här debatten går fram så fullt och fast utifrån sin partikongress beslut att vilja både observera, delta i och i förlängningen ratificera FN:s förbudskonvention mot kärnvapen, som i sig skulle riskera avspänning och lågspänning från Natos sida gentemot Ryssland.