Fru talman! Det var länge sedan det var så osäkert som nu i världen och i synnerhet i vårt närområde. Det är en värld med tre stormakter, och en av dem, en auktoritär, fascistisk kleptokrati i Putins Kremlstyre, har militärt invaderat sitt grannland, den demokratiska republiken Ukraina.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor
Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Det är en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning som vi aldrig kommer att tolerera.
Något som gör världen mer osäker och som faktiskt kan förstöra och förgöra hela vår planet är hotet från kärnvapen. I dag finns det nio länder som innehar kärnvapen. Enbart användandet av ett kärnvapen skulle få långtgående konsekvenser för vår värld. Vi har redan under detta krig sett hur Putins regim vid flera tillfällen har använt kärnvapenhotet verbalt, direkt mot Ukraina men också mot oss länder som står på Ukrainas sida.
Ibland hörs en diskussion om användandet av så kallade små kärnvapen. Ingenting kunde vara mer falskt och fel. Kärnvapen är massförstörelsevapen som dödar massor av människor och ger påverkan på ett stort område. De två kärnvapen som USA använde över Hiroshima och Nagasaki var, utifrån vad som finns i dag i arsenalerna, förhållandevis små. Trots det fick de massiva konsekvenser och borde aldrig ha använts. Om Putins Ryssland gör verklighet av sitt kärnvapenhot ska världen se till att de ansvariga straffas och fördöms för alltid.
Därför är det så trist att Sverige inte har undertecknat och ratificerat FN:s kärnvapenkonvention och att det i denna kammare sprids en mytbild av vad konventionens funktion och innehåll är. I en orolig tid som denna kan man tycka att fler politiker och partier borde ställa upp på idén och målet om en kärnvapenfri värld, inte motverka det med näbbar och klor.
I riksdagen har vi ett läger som till varje pris vill försvara kärnvapen och helst av allt ställa Sverige under ett kärnvapenparaply så att också kärnvapen riskerar att användas i vårt namn. Vi har en grupp av "velare" som i grunden är emot kärnvapen men som samtidigt vill hålla alla dörrar öppna och därigenom också är beredda att ge kärnvapenförespråkarna legitimitet snarare än att motverka kärnvapen.
Sedan har vi oss som faktiskt står upp för en kärnvapenfri värld och som är tydliga med att en sådan värld är möjlig. Många länder över vårt jordklot har anslutit till den idén och tillsammans skapat och drivit på för FN:s konvention mot kärnvapen.
Det är en konvention som inte normaliserar kärnvapen som ett legitimt vapen i krig, som gör innehavarna till avvikare och som inte står i motsättning till idén om icke-spridning, provstopp eller annat som vi gör för att förhindra kärnvapen. Det är en konvention för en fredligare värld.
Men det är inte bara konventionen som Sverige kan skriva under och därmed göra skillnad. I en osäker tid kan vi också driva kraven om kärnvapenfria zoner. Sådana finns redan i dag på stora områden, särskilt på det södra halvklotet. Sverige bör agera för att Europa och Mellanöstern ska bli kärnvapenfria zoner. Det skulle göra reell skillnad för många miljoner människor.
För några decennier sedan hade det nog varit självklart för ett land som Sverige att ansluta till kärnvapenkonventionen. Nu är det inte längre det. Vår styrka har urgröpts, och vi står i dag med en halvmesyr av vår en gång så tydliga utrikespolitik och linje för fred. Som en självständig och militärt alliansfri stat bör Sverige självklart vara ett av de länder som tar ställning mot kärnvapen genom konventionen. Sverige bör omgående ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor
Fru talman! I detta läge hoppas jag att regeringen har fokus på utvecklingen i Ukraina. Och det är lätt att i detta läge glömma bort den stora världspolitiska händelse som inträffade förra sommaren när talibanerna återigen tog makten i Afghanistan efter 20 år av västligt misslyckande. Det afghanska folket har lidit svårt och är än i dag de stora förlorarna som ännu en gång glöms bort av omvärlden.
Ända sedan de förödande veckorna i augusti och september har vi hört från regeringen att den vill utvärdera Sveriges mycket omfattande insats i Afghanistan. Inte i något annat land har Sverige haft så stor militär trupp under så lång tid och gett så mycket bistånd och demokratistöd som till Afghanistan. Sedan ramlade allt ihop på några veckor när USA tröttnade på sitt misslyckade företag. För misslyckandet i Afghanistan ska verkligen inte skyllas på det afghanska folket.
Vi i oppositionen var på gång med ett tillkännagivande redan i september. Då höll vi tillbaka just för att regeringen visade god vilja och lyssnade på våra argument. Men något hände längs med vägen. När Afghanistan försvann bort från dagordningen glömdes frågan bort. Därför är det bra att utskottet tydliggör att vi inte nöjer oss med vaga muntliga löften från regeringen som inte infrias utan kräver konkret handling. Därför tvingar vi nu regeringen att återkomma med en utvärdering utifrån de kriterier som riksdagen i dag ställer upp.
Fru talman! Det sker i dag i Sverige en glidning gentemot Nato som Vänsterpartiet länge har kritiserat. Det så kallade värdlandsavtalet minskar trovärdigheten i vår militära alliansfrihet utan att ge garantier för en ökad militär säkerhet för Sverige. Tvärtom ökar Natostyrkor på svenskt territorium spänningen i vårt närområde. I och med den ökade närheten till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter.
I och med värdlandsavtalet finns en överhängande risk att Sverige tvingas hysa kärnvapen på svensk mark. Kärnvapen är en central del av Natos militära strategi. Sverige har inte begärt något undantag eller klargörande i själva avtalet. Det finns en risk för att kärnvapen kan placeras till lands eller att man kan trafikera svenskt territorialvatten och angöra hamnar. Sverige ska varken vara light-medlem eller medlem i militäralliansen Nato. Det gynnar inte vår säkerhet.
Fru talman! Vänsterpartiet har under lång tid haft en tydlig politik och syn på den negativa utvecklingen i Ryssland under Putins regim. Många gånger har vi konstaterat att Putins regim i Ryssland utgör ett säkerhetspolitiskt hot, först och främst mot alla i Ryssland som motsätter sig regimen eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska hbtq-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och vänsteraktivister är den egna regimen ett dagligt säkerhetshot.
Rysslands imperialistiska politik utgör också ett direkt hot mot befolkningen i flera grannländer. Det ser vi i Ukraina, Belarus, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien. I tredje hand utgör Ryssland ett direkt militärt hot mot oss och våra grannländer. Det är ett hot som inte ska underskattas utan som ska motverkas och förebyggas.
I morgon inleds de säkerhetspolitiska samtalen. Det är bra att de kommer till stånd. Vi måste nu vända på alla stenar för att både stärka och tydliggöra Sveriges säkerhetspolitiska linje och samtidigt bidra till deeskalering i vårt närområde. Ett konkret, tydligt exempel på vad som skulle kunna göras är att jag tycker att Sverige och Finland bör uttala och tydliggöra att det svensk-finska militära samarbetet också innebär att fortsätta upprätthålla Åland som en demilitariserad zon i enlighet med det hundraåriga Ålandsservitutet. Det är viktigt att också det uttalas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor
Hoten mot Sverige ökar nu i en alltmer orolig omvärld och i vårt närområde. Riskerna för cyberattacker och strålning från kärnkraftverk och kärnvapen i vårt närområde har ökat reellt de senaste veckorna. Klimathotet, pandemier och andra civila hot ökar också. Samtidigt som ett direkt militärt angrepp på Sverige fortfarande är osannolikt kan det inte uteslutas.
Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Sverige måste verka för avspänning och nedrustning. Som en militärt alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende när det gäller att leda fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen. Fred byggs bäst med fredliga medel.
Jag yrkar bifall till reservation 9.