Fru talman! Vårt hus brinner, precis som Greta Thunberg sa i Davos häromveckan. Det har hon helt rätt i. Vårt riksdagshus brinner, och vi borde agera som att det faktiskt gör det.
I atmosfären, några kilometer ovanför oss, ansamlas alltmer växthusgaser. Om vi inte agerar kan förändringarna i klimatet snart bli katastrofala och faktiskt också oåterkalleliga.
Vi gör för lite, och vi gör det alldeles för sakta. Trots rekordbudgetar kring klimatet och trots ett väldigt bra januariavtal då det gäller klimatet behöver vi här inne göra betydligt mer. Sveriges unga förväntar sig mer av oss. Greta Thunberg förväntar sig betydligt mer av oss.
Alla ni här inne som har barn - det är era ungar som kommer att få lida för att vi slösar och för att vi inte tar ansvar. På många sätt behandlar vi miljön och klimatet som ett kreditkort. Vi lever på lånade tillgångar, och det är våra barn som får betala både räkningen och räntan när klimatets kreditkortsskuld kommer.
Våra unga måste kunna förvänta sig mer av oss som är förtroendevalda. Klimatfrågan är för viktig för partiegoism eller bråk om enskilda frågor. Det handlar nu om vår överlevnad.
Fru talman! Vi vet redan allt vi behöver veta för att motivera besluten om omställningen. Diskussionen bör vara över. Debatten bör också vara över. Det finns inget annat att diskutera än hur vi nu gör omställningen. Det handlar inte om när eller om; det är redan avklarat.
Klimatfrågan löser vi om vi alla tar ansvar. Det kommer att krävas nära samarbete mellan politik, forskning, näringsliv och även det civila samhället. Vad kan nästa steg vara? Ja, klimatlagen och januariavtalet är två viktiga steg på vägen. Låt oss genomföra dem! Men vad kommer därefter? Ja, det kommer att krävas mycket mer av oss i det kommande arbetet.
Klimatbudgeten är runt 10 miljarder. Det är inte ens 1 procent av statsbudgeten. Sett till den omfattande omställning som vi behöver göra är det inte seriöst av oss här inne att inte prioritera klimatarbetet mer. Vi måste tänka nytt, och vi måste tänka stort.
I USA driver nu folket och politikerna fram ett gigantiskt program som heter The Green New Deal. Det kan kännas konstigt. I den här talarstolen används ofta USA som ett negativt exempel, och det kan göras i och med Trump och republikanerna. Men just nu är det faktiskt hela 80 procent av USA:s befolkning som står bakom The Green New Deal. Det är demokraterna och deras sympatisörer, men även en majoritet av republikanernas sympatisörer står bakom detta. Man inser allvaret, och man känner att man behöver göra något genomgripande i samhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik
The Green New Deal är ett omfattande omställningsprogram som vågar sätta målet just så högt som faktiskt krävs. Jag skulle säga att vi självklart också behöver en svensk Green New Deal. Låt oss partier tillsammans ta fram en sådan under den kommande tiden. Låt oss inte käbbla om små sakfrågor eller om en procentsats hit eller dit, utan låt oss ta tag i detta på riktigt - tillsammans.
Kanske behöver vi ett omställningsdepartement. Kanske är de omställningar som vi ska göra så stora och så genomgripande i samhället att det inte räcker att några ansvariga i något utskott får jobba lite grann med klimatfrågan. Kanske måste vi alla jobba med frågan. Kanske måste vi ha ett klimatutskott i riksdagen som kan jobba särskilt med detta. Då har vi plötsligt fler förtroendevalda i riksdagen som jobbar med denna fråga.
Detta är genomgripande förändringar som avgör mänsklighetens överlevnad. Vi måste ta det på allvar.
Kanske behöver vi skapa ett omställningsforum tillsammans med näringslivet och forskningen så att vi kan jobba väldigt nära varandra kring dessa frågor för att nå resultatet på så kort tid som möjligt. Och varför kan inte Sverige, som redan är en förebild i världen när det gäller klimatfrågorna, till exempel ta initiativ till en Climate League med länder som redan nu ligger före och som vill ta initiativ för att ligga före i omställningen? Varför kan vi inte hjälpa till i klimatarbetet världen över på det sättet?
Fru talman! Det är även dags att vi här i riksdagen själva tar vårt ansvar. Det handlar om att vi som ledamöter tar ansvar, inte genom politiska förslag utan genom hur vi själva agerar och verkar i vårt arbete. Vi kan inte kräva att människor ska minska sitt flygande och åka mer tåg om vi inte själva gör det. Vi måste leva som vi lär. Det är synnerligen viktigt att vi som folkvalda lever som vi lär.
Det är klart att det kan bli jobbigt att ställa om. Vi ska inte luras. Denna omställning kommer att vara mycket jobbig. Men även om det är jobbigt är det vårt ansvar att lösa det. Tar det för lång tid att ta tåget hit är det vårt ansvar att till exempel bygga snabbtåg. Krävs det flyg för riksdagsarbetet i dag är det vårt ansvar att ändra arbetsformerna för riksdagsarbetet, så att vi till exempel jobbar varannan vecka här och varannan vecka hemma i valkretsen, så att vi slipper flyga hit.
Fru talman! Faktum är att vårt hus brinner, och vi kan göra något åt det. Vi ska göra något åt det. Den israeliska författaren och fredsaktivisten Amos Oz beskriver handling - att göra någonting. Han tar ett exempel: att ett hus brinner. Det är ganska talande i detta fall, för vårt hus brinner. Om ett hus brinner menar Amos Oz att en människa kan agera på tre sätt.
Det första alternativet är att människan springer i panik från huset och inte bryr sig om de människor som inte kan gå själva.
Det andra alternativet är att människan skriver en väldigt irriterad och arg insändare till beslutsfattare för att ställa dem mot väggen.
Det tredje alternativet är att människan hämtar en hink med vatten och häller vattnet på elden. Finns det ingen hink med vatten finns det kanske ett glas med vatten. Och finns det inget glas med vatten finns det kanske en tesked. Alla har vi en tesked. Och om vi alla bidrar med bara en tesked vatten kommer vi faktiskt att kunna släcka elden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)