Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan! Det första som jag ska kommentera är just budgetfrågan.
Det finns ett skäl till att den budget som Jessica Rosencrantz röstade igenom i riksdagen var den näst högsta miljö- och klimatbudgeten genom historien. Det var att vi har fördubblat budgeten. Vi har gjort ett så ambitiöst arbete med miljö- och klimatbudgeten att er massiva nedskärning ändå innebär att den är den näst högsta.
Jag återkommer då till den fråga jag ställde i mitt anförande: Hur motiverar man, givet att miljöbudgeten trots fördubblingen fortfarande är bara drygt 1 procent av den totala statsbudgeten, att göra kraftiga nedskärningar i stället för att helt enkelt omplacera pengarna till sådant som ni uppfattar som mer effektivt?
Sedan vill jag snabbt kommentera detta med klimatbistånd. Även denna fråga har jag följt, bland annat i FN:s klimatförhandlingar. Det som Moderaterna gör är ju att de kraftigt skär ned på biståndet totalt, och sedan slänger de tillbaka lite kaffepengar. De tar från fattiga och ger tillbaka till fattiga, men de döper om potten. Det är verkligen en sanning med modifikation.
Jag ska också nämna något om det som Jessica Rosencrantz själv på ett väldigt bra sätt tog upp i sitt anförande, nämligen att vi måste se på omställningen av framför allt transporterna. Olika personer har olika behov och förutsättningar.
På landsbygden behövs bilen. Det tror jag att de flesta av oss här inne är eniga om. Men att minska bilismen i städer har Moderaterna nästan alltid varit emot. Moderaterna var emot trängselskatter. Miljözoner gör man nu en jättestor scen av att man är emot. Jag har därför en fråga till Jessica Rosencrantz. Varför vill hon inte löpa linan ut när det gäller sin egen politik och faktiskt göra den skillnaden?