Fru talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag har
under innevarande mandatperiod vid flera tillfällen
ställt frågor till utrikesministern om Ilascugruppen
och fängslandet av de fyra män som ingår i den.
Ilascu, som har givit gruppen dess namn, är ju fri i
dag. Han är rumänsk representant i Europarådet där
man kan se honom delta i debatter och fritt gå om-
kring som alla andra delegater. Det är bra. Det visar
att det lönar sig att arbeta för mänskliga rättigheter
vare sig det gäller en enskild individ eller generellt,
även om det ibland kan vara tufft.
Fru talman! Om också de övriga i gruppen hade
varit fria i dag hade glädjen naturligtvis varit större.
Jag vet att många också har agerat för deras sak i
olika sammanhang och försökt att på olika sätt väcka
opinion och utöva påtryckningar.
Personligen har jag vid ett par tillfällen talat med
ordföranden för OSSE, Adrian Severin, och framför
allt med ryska företrädare vid OSSE-mötet förra
sommaren. Men vart de samtalen tagit vägen, om de
förts vidare eller vad som blivit av dem vet jag inte.
Men jag har inte givit upp. Jag kommer att fortsätta
att ta upp frågan i olika sammanhang, framför allt vid
OSSE:s parlamentarikermöte i sommar.
Det var ju vi från Sverige som för ett par år sedan
tog upp den här frågan i OSSE. Vid det tillfället fick
jag föra Sveriges talan. Det är kanske en av anled-
ningarna till att jag är fortsatt engagerad i Ilascufrå-
gan och vill se ett bra slut på den.
Fru talman! Det är egentligen få saker som upprör
mig så mycket som då människor fängslas på grund
av makt och prestige. Rättsväsendet måste ha havere-
rat totalt när man håller människor fängslade år efter
år utan att de har dömts vid en fri och rättvis rätte-
gång. Vi vet att det finns människor som är fängslade
i dag på grund av sin religiösa tro, politiska uppfatt-
ning eller för att de skyddas för konsekvenser av en
lagstiftning som inte bygger på vad vi menar med
mänskliga rättigheter, som också finns definierade av
FN. Jag skulle kunna ge flera exempel, men jag tän-
ker inte gå in på dem här.
Fru talman! Med detta vill jag säga att det vi kan
göra för att få de tre ännu ofria parlamentarikerna
Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-
Popa, som sitter fängslade utan dom och rannsakan,
fria gäller naturligtvis för dem personligen men också
generellt för alla andra i liknande situationer. Ingen
enda människa ska behöva sitta i fängelse år efter år
på obestämd tid utan att ens ha blivit dömd. Tiden är
väl kanske det mest värdefulla som vi människor har.
Att bli fråntagen tid måste ses som ett grovt brott mot
mänskliga rättigheter. Det är bl.a. därför som jag
tycker att det är viktigt att återigen lyfta upp Ilascu-
frågan på den svenska regeringens bord. Sverige har
ett gott anseende i världen när det gäller mänskliga
rättigheter, och jag anser att det anseendet ger oss
vissa skyldigheter och förpliktelser också.
Utrikesministern lägger i sitt svar över frågan och
dess hantering på framför allt OSSE. Det kan kanske
vara riktigt, men jag tror att det ändå inte är tillräck-
ligt. Trots de, vad jag kan förstå, intensiva påtryck-
ningar som hittills har gjorts har det ändå inte räckt.
Det behövs således ytterligare engagemang och på-
tryckningar. Här har ju regeringen större möjligheter
till påtryckningar på en annan nivå och i andra sam-
manhang än vad vi parlamentariker har. Jag skulle
önska ett mer klargörande och tydligare svar på vad
regeringen och utrikesministern ytterligare kan göra
för att få de här tre männen fria.