Fru talman! Margareta Viklund har, med hänvis-
ning till de i Transnistrien fängslade medlemmarna i
den s.k. Ilascugruppen, frågat vilka åtgärder regering-
en avser vidta för att människor inte ska hållas i
fängsligt förvar utan rannsakan eller dom. Margareta
Viklund frågar också vilka åtgärder regeringen avser
vidta för att de tre återstående fångarna ska få en fri
och rättvis rättegång samt släppas fria. Det gäller
Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-
Popa.
Inledningsvis kan jag försäkra Margareta Viklund
om att regeringen nu och i framtiden kommer att
verka för att människor inte ska hållas fängslade i
strid mot internationella konventioner och erkända
rättsprinciper. Vad som hänt Ilascugruppen är ett
brott mot mänskliga rättigheter och självfallet något
som den svenska regeringen ser mycket allvarligt på.
När det gäller valet mellan att verka för en rätte-
gång eller för att fångarna ska bli släppta, känner
Margareta Viklund redan väl till min bedömning. Jag
tror inte att det går att få till stånd en rättvis rättegång
i Transnistrien. Inte heller en rättegång i tredje land
förefaller vara en framkomlig väg. Därför tycker jag
att våra ansträngningar ska fokusera på att de tre
fångarna snarast och villkorslöst ska friges.
I frågor som rör brott mot de mänskliga rättighe-
terna verkar Sverige på olika sätt, inte minst i ett antal
internationella organ. Vilket agerande som är mest
effektivt i varje fråga, beror på vilken typ av åtgärd
det gäller, om det rör sig om mer generella principer
eller enskilda fall. I fallet med Ilascugruppen är jag
fortfarande av uppfattningen att agerande inom OSSE
bör ha bäst förutsättningar att nå framgång. Det var
som bekant efter påtryckningar från en OSSE-
delegation som Ilie Ilascu släpptes, och ansträngning-
arna har inte minskat för att få också de övriga frigiv-
na.