Herr talman! Kanadafonden går in när man har gjort en total översyn av företaget som är nedläggningshotat. Man tittar på om det finns bärkraft i företaget och vad som saknas för att det ska kunna leva vidare. Man möjliggör för dem som arbetar i företaget att bli en del i styrelsen. Man ökar alltså demokratin i företaget. Så länge är man med i en uppbyggnadsfas. När företaget är uppbyggt och man kan garantera en demokratisk ordning i företaget, det vill säga att de som jobbar i företaget kan vara med och påverka besluten eller till och med äga företaget, drar sig fonden ur och går vidare med ett nytt företag som man så att säga bygger upp. Om det är möjligt i Kanada har jag väldigt svårt att se varför det skulle vara omöjligt i Sverige, när det ändå finns ett verktyg här som vi tillsammans skulle kunna utveckla. Full sysselsättning måste ändå vara det övergripande målet för de två arbetarpartierna i riksdagen.
Jag tycker att din förklaring är ganska märklig. Jag tycker att ni som heter det socialdemokratiska partiet sviker en del i arbetet för full sysselsättning.
Sedan säger du att det är riskkapital och det är väldigt farligt. Tydligen går det att satsa pengar i aktier. Det är faktiskt också riskkapitalmarknad, särskilt om man säger att den operativa förvaltningen av kapitalet inte är mer lyckosam än de strategier man drog upp i början. Det säger faktiskt en hel del om den marknad man är ute på. Dessutom vet man inte om de etiska krav och miljökrav som ställs följs. I debatten säger man: Jovisst, vi har miljökrav och etiska krav. Men när man placerar är den maximala avkastningen det som är gällande. Tydligen finns det två spår: Miljö och etik går bra så länge det inte påverkar avkastningen. Där tycker jag att det finns en hel del problematik som även Socialdemokraterna borde inse.