Herr talman! Försäkrings- och skadeståndsrätten som vi debatterar här i kammaren i dag utgör tillsammans med till exempel avtalsrätten, familjerätten och fastighetsrätten en del av den rättsliga infrastruktur som vi tenderar att ta för given i vårt samhälle, men som utgör en av de grundläggande förutsättningarna för att samhället ska fungera. Det är därför viktiga frågor som vi debatterar här i dag.
Denna infrastruktur av rättsregler är normalt sett stabil över tiden och ska så vara. Men ibland finns det behov av reformer, och därför är jag glad att vi har fått en regering som är redo att göra en viktig försäkringsrättslig reform för att öka trafiksäkerheten och förbättra rehabiliteringen av skadelidande.
Jag talar givetvis om regeringens ambition att överföra kostnaden för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. Genomförandet har, som kammaren väl vet, redan påbörjats genom det förslag om en särskild skatt på trafikförsäkringspremier som regeringen har lagt fram. Denna skatt syftar som bekant till att finansiera de skador som har uppkommit tidigare och som därför inte kan omfattas av det nya systemet.
I detta betänkande aktualiseras frågan om trafikförsäkringen dels i en socialdemokratisk motion som går ut på att riksdagen bör avvisa regeringens planer, dels i en miljöpartistisk motion till stöd för alliansregeringens ambitioner.
Som tidigare har nämnts i debatten har frågan behandlats tidigare i två offentliga utredningar - dels i Personskadekommitténs betänkande från 2002 där det finns en alliansreservation från samtliga fyra allianspartier till stöd för den linje som regeringen nu driver, dels i Alkolåsutredningens betänkande från 2005 där utredaren förordar ett införande av en sådan ordning som regeringen nu har för avsikt att införa.
Det här är ett utmärkt förslag, herr talman, av flera skäl. När man ska rättfärdiga ett ställningstagande, politiskt eller av annat slag, kan man göra det utifrån skiftande etiska utgångspunkter, skiftande etiska läror eller principer. Ett vanligt sätt att rättfärdiga ett ställningstagande är det nyttoetiska, det utilitaristiska om man så vill. Där handlar det om att välja en lösning som leder till största möjliga nytta för samhället, till exempel samhällsekonomisk effektivitet.
Ett annat sätt att rättfärdiga ett ställningstagande är det pliktetiska eller det dygdetiska, som bygger på synsättet att det finns vissa åtgärder och ageranden som är rätt eller fel
i sig
, oavsett vilka effekter de får. För att förenkla det lite kan man säga att man som människa enligt detta synsätt har en plikt att agera rättfärdigt.
Det fina med det här förslaget är att det faktiskt tillfredsställer både ett konsekvensetiskt, nyttoetiskt synsätt och ett pliktetiskt och dygdetiskt. Att en reform av trafikförsäkringen som innebär att den ska bära de kostnader för sjukskrivning och sjukersättning som drabbar trafikskadade är samhällsekonomiskt effektiv visas övertygande i en rapport till Personskadekommittén som är författad av professor Göran Skogh och doktoranden Jesper Katz vid Linköpings universitet. De forskar inom rättsekonomi, och de pekar tydligt på de fördelar ur ett effektivitetsperspektiv som en sådan här reform skulle innebära.
Också experten i utredningen, Pär Andersson, har i ett särskilt yttrande framfört samma synpunkter. Jag tar mig friheten att citera en del därav: "Vid trafikskador är det, genom en förstärkt skadepreventiv effekt, samhällsekonomiskt effektivt att låta trafikförsäkringen vara primärt ansvarig för inte bara ideell ersättning utan även för inkomstförlust. Det kan övervägas om trafikförsäkringen även skall omfatta ansvar för sjukvård." Vidare skriver experten Andersson: "Dessa förändringar skulle förstärka försäkringsbolagens incitament att dels vidta skadeförebyggande åtgärder via premier och försäkringsvillkor, dels ta ett långtgående rehabiliteringsansvar. Ett sådant ersättningssystem skulle till stora delar överensstämma med trafikförsäkringen i Finland."
Det handlar alltså om att skapa ett system som är preventivt. Den som tar risker i trafiken får betala för sitt riskbeteende. Den som är farligare än andra i trafiken får betala mer för att framföra sitt fordon.
Samtidigt ges försäkringsbolagen tydliga incitament att arbeta skadeförebyggande och att också satsa rejält på att rehabilitera trafikskadade. Rehabiliteringen är inte minst viktig, herr talman, därför att i och med att försäkringsbolagen får betala trafikskadades inkomstförlust under hela den tid som de är arbetsoförmögna har försäkringsbolagen ett väldigt tydligt ekonomiskt incitament att jobba hårt med rehabiliteringen för att se till att dessa trafikskadade kan komma tillbaka i ett verksamt, friskt och hälsosamt liv igen.
Jag måste säga, herr talman, att jag finner det anmärkningsvärt att Socialdemokraterna och Vänstern inte är beredda att använda så här tydliga och effektiva ekonomiska styrmedel i kampen mot trafikolyckorna. Jag tror att vi i denna kammare är överens om att nollvisionen är en god vision. Vi ska med all kraft motverka trafikolyckor, trafikdöd och trafikskador. Att då säga nej till ekonomiska styrmedel på det sätt som delar av oppositionen gör finner jag synnerligen märkligt. Man bör naturligtvis jobba så effektivt som möjligt med de här frågorna. Ekonomiska styrmedel är mycket kraftfulla. Detta var nyttoperspektivet och effektivitetsargumentet.
Men också ur ett pliktperspektiv är detta rätt. Den som skadar ska betala. Så enkelt är det. Genom den här reformen och dess koppling till försäkringspremierna blir det de människor som har det värsta riskbeteendet som får betala mest. Så är det i viss mån i dag, men det blir än tydligare med den här reformen. Då undrar jag om inte Socialdemokraterna och Vänstern anser att det är rättfärdigt att de som tar störst risker och därmed proportionellt sett orsakar flest trafikolyckor också får betala mer för sin trafikförsäkring.
Egon Frid snärjde i sitt inlägg apropå trafikförsäkringen in sig i någon rätt svårbegriplig klasskampsretorik. Den här reformen skulle innebära att man förstärker klass- och könsskillnader. Jag måste, herr talman, säga att jag faktiskt inte förstår riktigt vad han talar om. Denna försäkringsrättsliga reform har ingen som helst koppling till klasskampen. Den handlar om trafiksäkerhet. Jag har svårt att se att Marx eller någon annan ideolog skulle kunna ha någon synpunkt på just trafikförsäkringens utformning och dess koppling till trafikolycksfallen.
Jag vill bara nämna också att Egon Frid talade om att om någon framför motorcykel oförsäkrad vore det otrevligt. Det håller jag naturligtvis med om. Dessutom är det olagligt. Det är olagligt att köra oförsäkrad. Det får man inte göra.
Skulle någon köra oförsäkrad och orsaka en olycka träder Trafikförsäkringsföreningen in och täcker de skadekostnaderna, precis som i dag. Det är ingen skillnad jämfört med dagens ordning. Det är ingen trafikskadad som kommer att drabbas av någon försämring genom det här förslaget utan tvärtom en förbättring.
Jag vill bara, herr talman, kort kommentera ett par av de frågor som har tagits upp i debatten tidigare, i första hand överfallsskyddet i hemförsäkringen och huruvida man ska kunna få ersättning från sin hemförsäkring när man har blivit misshandlad i hemmet av någon närstående.
Jag vill börja med att säga att det självklart är alliansregeringens och alliansmajoriteten i civilutskottets uppfattning att våld i hemmet är ett allvarligt samhällsproblem. Jag blir lite irriterad när Egon Frid försöker misstänkliggöra alliansens ambitioner att bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Alliansregeringen har tydligt signalerat att man har för avsikt att lägga fram ett omfattande handlingsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, och jag vill gärna nämna, herr talman, att jag är personligen engagerad i den frågan. Jag genomförde en besöksdag hemma i Östergötland för bara ett par veckor sedan på temat Bekämpa mäns våld mot kvinnor. Jag besökte en kvinnoklinik, skolor och kvinnojourer. Det här är ett allvarligt samhällsproblem, och alliansregeringen är beredd att vidta omfattande åtgärder för att bekämpa det. Men det handlar inte i första hand om hemförsäkringsreglerna.
Det Egon Frid beskriver om bristande utredning av de här brotten handlar i första hand om bristande polisiära resurser. Det är någonting som alliansregeringen nu åtgärdar. Vi har utlovat 20 000 poliser till 2010, en kraftfull satsning på polisen. Självklart kommer det att leda till att också mäns våld mot kvinnor kommer att beivras på ett effektivare sätt än hittills. Då kommer det också att bli möjligt för brottsoffren att få ersättning från Brottsoffermyndigheten på det sätt som beskrivs i utskottets yttrande.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.