Fru talman! Sverige har en lång tradition på ned-
rustningsområdet. Jag känner stolthet över att kvinnor
som Alva Myrdal, Inga Thorsson, Maj Britt Theorin
och många många fler har bedrivit ett mycket aktivt
och framgångsrikt arbete på det området. Det är min
förhoppning att Lena Hjelm-Wallén kommer att med
kraft fortsätta den traditionen, och jag tycker att den
inledning Lena Hjelm-Wallén har gjort både i FN och
genom regeringsdeklarationer på nedrustningsområ-
det, speciellt minor, lovar gott.
Det här betänkandet handlar dels, som tidigare ta-
lare varit inne på, om kärnvapen, dels frågor om mi-
nor. Vad gäller användning av antipersonella minor
kan jag bara konstatera att detta är ett av de mest
fruktansvärda vapen som finns i världen. Mellan 85
och 100 miljoner minor finns i 62 länder. Till helt
nyligen har minor tillverkats även i Sverige, och det
är på ett mycket sent stadium som svenska företag har
upphört med försäljning av minor. Vi har alltså från
svensk sida faktiskt deltagit i att sprida minor över
världen.
Från olika organisationer, från Rädda barnen lik-
som från Svenska Freds- och skiljedomsföreningen,
har man under senare år med stor aktivitet tagit upp
de här frågorna och visat hur det framför allt är civil-
befolkningen, kvinnor och barn, som drabbas av mi-
norna. Vi vet de fruktansvärda exemplen från Afrika,
från exempelvis Angola och Moçambique, där min-
röjningen är långt ifrån utförd och där det fortfarande
finns tusentals minor kvar i marken som drabbar
framför allt barn.
Jag ser arbetet för att få bort minor, både tillverk-
ning och spridning av dem i världen, som en av de
allra viktigaste frågor som Sverige kan ägna sig åt.
Det är därför naturligtvis en besvikelse att konstatera
att när vi har lagt fram förslag på det här området i
FN är det bara ett land, Mexiko, som har stött oss.
Ett enigt utrikesutskott förra perioden krävde att
regeringen aktivt skulle ta upp det här arbetet. Rege-
ringen har fullföljt utrikesutskottets och riksdagens
beställning på området, men personligen kan jag inte
låta bli att fundera över med vilken kraft den tidigare
borgerliga regeringen ägnade sig åt det, eftersom man
alltså lyckades få bara en enda stat med sig. Jag har
svårt att tro att Sverige och Mexiko skulle vara de
enda staterna i världen som vill få bort minorna.
Vad gäller kärnvapen är vi däremot tyvärr inte
eniga i utskottet. Jag vill bara instämma i det Viola
Furubjelke tog upp i diskussionen med Inger Koch, att
om vi hade varit eniga om att inte bara se till att kärn-
vapen inte används, som Viola Furubjelke sade, utan
över huvud taget inte tillverkas, då skulle det inte ha
varit nödvändigt med en reservation här. Eller hur,
Inger Koch?
Jag menar alltså att det är oerhört viktigt att vi från
svensk sida fortsätter att driva kravet på att kärnvapen
skall förklaras som olagliga och över huvud taget inte
få användas. Jag hoppas att Moderaterna ändrar sin
inställning här. Huruvida det är möjligt folkrättsligt
och på annat sätt, det prövas ju i FN, det prövas i
Internationella domstolen. Det vi skall uttrycka är
Sveriges vilja på området och vad vi tycker är viktigt
att genomföra.
Så, fru talman, jag stannar där, och jag vill yrka
bifall till utskottets hemställan.