Herr talman! I den här interpellationen tänker jag
inte diskutera om vi skall ha spel på hund eller inte.
Det tycker jag inte att vi skall, och det tycker inte
Miljöpartiet heller, men det är inte det jag har tagit
upp. Jag har tagit upp den här frågan för att jag har
blivit kontaktad av många uppfödare som oroar sig
enormt mycket för vad som kan komma att ske. Vi
vet inte hur framtiden ser ut än. Låt oss hoppas att det
som enligt uppfödarna riskerar att ske inte faktiskt
sker.
Man menar att vi har haft hundkapplöpningar än-
da sedan 50-talet, och det har varit bra. Men det som
har gjort att det har skötts på det sättet är att det inte
har funnits pengar i det. Det har varit en hobby för
många människor. Jag känner själv många människor
som ägnar sig åt det här som en hobby. Det faktum att
det nu kommer in pengar gör dock att hundkapplöp-
ningen kommer att hamna i en helt ny situation. Det
är detta att det finns pengar i det som gör att vi riske-
rar att få en utveckling som kan bli obehaglig.
Tittar vi på länder som har hundkapplöpning kan
vi se att man där har problem med greyhounds. För
att du skall få en bra greyhound måste du avla dels på
snabbheten, dels också på viljan att jaga den här at-
trappen, haren. Det är alltså en typ av hetsjakt. Risken
är uppenbar att man får hundar som, på grund av den
extrema aveln på just de här egenskaperna, faktiskt är
mycket svåra att hantera. Man får en hund som inte är
som dagens greyhound - som är en trevlig hund som
dessutom springer snabbt. Jag känner många greyho-
undägare som just har uttryckt den här farhågan.
Risken är också att det kommer in människor av nya
skäl, nämligen att det finns pengar att hämta. Då är
risken uppenbar att vi får en avel som avviker radikalt
från den vi har haft hittills.
Det som är oroande är att den här diskussionen
inte har förts med uppfödarkåren innan beslutet fat-
tats. Jag kan inte tolka svaret på annat sätt än att det
inte har varit en sådan diskussion med uppfödarna.
Stämmer det? Man säger att nu har Aktiebolaget
Hundkapplöpning tagit kontakt med olika organisa-
tioner, t.ex. Svenska Kennelklubben. Betyder det att
de här aspekterna inte har funnits med i regeringens
bedömning inför beslutet? I så fall är det oroande. I så
fall har man inte suttit och diskuterat vilka effekter
för rasen det här skulle kunna få. Man har alltså inte
gjort några överväganden om det som många uppfö-
dare hyser farhågor för. Kan det verkligen vara så?
Om vi nu skall ha något slags försiktighetsprincip,
och om vi skall ha beslut som grundar sig på mycket
kunskap, så borde det ha varit självklart.
Det som har hänt i många andra länder är att vi
har fått tävlingsmaskiner som hålls i stallar som
kapplöpningshästar ungefär. De tas sedan ut till bana.
Jag är övertygad om att det går att ha ett högt djur-
skydd på själva kapplöpningsbanan, men problemet
är vad som händer därutöver. Om vi nu får en massa
greyhounds som faktiskt visar sig svåra att hantera för
människor, vad kommer det att innebära för de hund-
ägare som inte ägnar sig åt kapplöpningen? De kan få
problem. Om vi kan se att vi får problem med grey-
hound i samhället och i hemmen, kommer det då att
innebära att toton försvinner? Det är ju egentligen
toton som driver fram den här nya typen av greyho-
und.
Om människor börjar hålla greyhounds på samma
sätt som kapplöpningshästar, kommer det i så fall att
vara ett skäl att förbjuda spel på hund? Vi kan jämfö-
ra med pitbullterrier. Där har vi en hund som har fått
egenskaper som vi inte vill ha. Kommer regeringen
noga att följa vad som sker med aveln - alltså inte
bara vad som sker på tävlingsbanan utan vad som
sker med aveln och med rasen i ett större samman-
hang?
I Spanien vet vi t.ex. att de individer som inte kla-
rar av att bli perfekta tävlingsmaskiner avlivas på ett
många gånger bestialiskt sätt. Det tror jag absolut inte
kommer att ske i Sverige, men det finns en risk för att
vi får många greyhounds som säljs till människor som
inte kan hantera rasen. Kommer också det att påverka
regeringens fortsatta hantering av toton?