Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag
uppskattar Gudrun Lindvalls och Miljöpartiets in-
ställning i djurskyddsfrågor. Det är väldigt bra att det
finns partier i Sveriges riksdag som värnar så om
detta. Men det får inte leda till att man är emot allt
och till att man målar allt i väldigt svart eller vitt. Det
tycker jag nog att Miljöpartiet och Gudrun Lindvall
gör i det här fallet.
En fråga ställdes om vad det finns för samarbete
med dem som kan det här på ett mer praktiskt sätt. Då
vill jag säga att i den grupp som skall arbeta med det
här finns t.ex. Svenska Kennelklubben med. Sportens
samarbetsavtal med Svenska Kennelklubben syftar
till att Kennelklubben fortlöpande kontrollerar hund-
kapplöpningssportens djurskydd genom sina kennel-
konsulenter. Därutöver har vi naturligtvis kommuner-
nas miljö- och hälsoskyddsnämnders arbete. Det går
till så att Kennelklubben kommer att besöka de upp-
födare som är registrerade hos klubben. SHCF har
som krav för att man skall erhålla tävlingslicens att
hundarna är registrerade hos Kennelklubben. Inspek-
tionsprotokollen från Kennelklubben kommer att
tillställas miljö- och hälsoskyddsnämnderna.
Jag menar att vi har skaffat oss ett regelverk som
skall skydda inte oss men hundarna från de svarta
farhågor som du målar upp. Det är också så att detta
är ett tillstånd fram till år 2001. Självklart är det så att
vi, om det här missbrukas och om det går en annan
väg än den vi nu förutser, kan ändra på det här och
slopa det. Det är en självklarhet. Det gjorde vi när det
gäller pitbullhundarna, med stor diskussion ute bland
dem som hade dessa hundar som följd. Det gjorde vi
alltså, och det är klart att vi kan göra samma sak här.
Sedan är det inte riktigt jämförbart mellan Sverige
och andra länder, särskilt inte Spanien. Förhållandena
är väldigt olika. I Sverige ägs hundarna av enskilda
personer. Tävlingsbanorna ägs av föreningar, marken
ägs av kommunerna och banveterinären är förordnad
och anställd av Jordbruksverket. I andra länder tillhör
speltillstånden ofta privata intressen. Hundarna ägs av
stora kennlar. Tävlingsbanorna ägs av privatpersoner
eller privata intressen. Banveterinären är anställd av
banan. Det borgar ändå för att vi har ett väldigt
mycket större mått av kontroll över denna verksamhet
och hur den utvecklas. Det är klart att vi skall utnyttja
den kontrollen.