Herr talman! Tack för frågan, Per Ramhorn! Jag möter också den frågan från dem som är drabbade: Vad kommer att hända? Hur kommer mitt liv att bli framöver?
Det är det som har varit vår ambition med den här lagstiftningen: att se till att de som har drabbats tidigt - fast det har ju redan gått många år av oro och frustration - ska kunna få ett besked om att de får en ersättning och att alla som drabbas kommer att få en ersättning. De som var yngst, de som har drabbats hårdast, ska inte gå i osäkerhet och inte veta om de får ersättning över huvud taget.
Det är en tydlig ambition från alla de sju partier som står bakom lagstiftningen att man ska känna en trygghet i att den här ersättningen räcker. Vi har ett välfärdssystem i vårt land där du har ett skydd om du blir sjuk eller drabbas av någonting som gör att din arbetsförmåga blir nedsatt.
Den ersättningen är en otroligt central del och en grund för att man ska ha en trygg ekonomi. Men försäkringen och den här ersättningen ser till att när det inte räcker ska man känna att det finns en trygghet därutöver.
Vi kan inte i dag förutse en explosionsartad inflationsutveckling och vad en sådan skulle innebära. Men i det beslut som vi gemensamt tar i dag finns också den tydliga ambitionen att ingen ska slå i det här taket, och det är självklart ett fortsatt gemensamt ansvar för de partier som står bakom att om utvecklingen skulle vara sådan att det inträffar, då måste man självklart återkomma. Det är därför vi säger att det årligen, från och med nu och framåt, ska följas upp.