Herr talman! Jag ska först försöka besvara frågan från det förra inlägget som jag inte hann med.
Det är svårt att jämföra olika länders system. Vårt ansvar som parlamentariker i Sveriges riksdag är att utifrån de trygghetssystem som finns i vårt land se till att det ges en ekonomisk trygghet. Jag upprepar gärna igen och igen: Syftet är att ersättningen ska vara så tilltagen att ingen slår i taket.
Vi kunde höra i Sveriges Radio i morse att den genomsnittliga utbetalningen i Norge ligger på 2 miljoner kronor. Det kan hända att det räcker, men taket i Sverige är satt betydligt högre. Ambitionen är att ingen ska nå upp till det taket.
Jag tror inte att någon som har varit med i beslutsprocessen inte känner att det har varit otroligt smärtsamt. Vi vet alla att vi också utsatte oss själva och våra barn för det som några drabbades av och många slapp. Det är ingen av oss som inte önskar att detta inte hade inträffat. Vi vill känna oss trygga framöver. När nästa pandemi kommer måste det finnas tillgång till vaccin, och vi ska våga lita på att det vaccinet räddar liv utan att ge bieffekter. Det är den allra svåraste utmaningen.
De som har drabbats nu ska känna att vi lyssnar på dem, att vi tar med deras synpunkter i de delar som gäller fram till nu och även från nu och framåt. Det är otroligt viktigt att den tryggheten finns.
Jag förstår att man känner osäkerhet. Jag förstår att man tvivlar. Därför säger jag det igen: Avsikten är att den ekonomiska tryggheten ska finnas nu och hela livet.