Fru talman! I filmen
Gudfadern
, den första delen, finns det en scen där Gudfaderns advokat har gjort en längre resa i syfte att upprätta ett avtal. Det avtalet misslyckas. Men med tanken på resans längd blir han erbjuden att stanna en tid, äta middag och ha det bra. Advokaten säger då: Nej, jag måste omedelbart åka hem därför att herr Corleone är ytterligt angelägen om att omedelbart få veta dåliga nyheter.
Sedan framgår det tydligt i filmen att det inte behöver vara så bråttom med en god nyhet. En dålig nyhet av lägre dignitet är inte heller så kinkigt. Men för den som verkligen känner ansvar är det viktigt att så snabbt som möjligt få dåliga nyheter av hög dignitet. Det är den inställningen vi har efterlyst.
Under granskningens gång har vi fått veta att ärendet har skötts på ett riktigt sätt, att det fanns rutiner för information. Någon gång i kvartalet sätter man sig ned och ger information. Punkt slut! I och med det skulle saken vara klar.
Det är lite grann en efterlysning åt det här hållet, att man värderar olika typer av information i angelägenhetsgrad på ett annat sätt, som gör att utskottet i sitt ställningstagande framhåller att regeringen och ansvariga statsråd har ett övergripande ansvar för att säkerställa att myndigheter informerar regeringen om den aktuella situationen inom sina respektive områden. Jag tror inte att man behöver se vårt ställningstagande som något annat än just värdet i att snabbt få dålig information.