Fru talman! Jag tänker börja med att uppehålla mig lite vid det jag tog upp i mitt inledningsanförande, det vill säga hur man ser på möjligheten att hålla kontakt mellan statsråd, departement och myndigheter.
Här har vi en minister som via medierna blir informerad om att en stor myndighet betalar 125 miljoner i skadestånd för att bli av med en entreprenör som inte sköter sig. Ministern reagerar på ett klokt sätt, kan jag tycka. Hon kontaktar myndigheten och talar om att det inte hade varit fel om hon hade fått veta och att det vore bra att i fortsättningen få information.
Här har vi en minister som när det händer saker i medierna och tidningarna gör bedömningen att det är fullt möjligt att kontakta en myndighet för att föra en diskussion baserad på det hon läser i medierna. Det är ett helt annat sätt att förhålla sig än vad socialministern gör gällande Läkemedelsverket och informationen om att det finns risk för att det har uppkommit vertikal integration inom apoteksbolagen. Det finns anledning för regeringen att på det hela taget se över informationen mellan regering, statsråd och myndigheter.
Synen på ansvaret för myndigheterna är också en intressant fråga som vi har belyst tidigare. I det här fallet anser hela utskottet att regeringen har ansvaret för att avsatta medel används rätt i förhållande till riksdagsbeslut: "Såväl regeringen som de förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen ska, enligt budgetlagen, eftersträva hög effektivitet och god hushållning i sina verksamheter. Det är regeringen som inför riksdagen ansvarar för hur statens medel används." Så står det i utskottets betänkande.
Exakt samma sak står i de borgerligas reservation. Det är bara det att fortsättningen är lite olika, men det står exakt samma sak om att det är regeringen som är ansvarig inför riksdagen för hur medlen används.
I reservationen står följande: "Om det skulle förekomma fel av systematisk karaktär eller återkommande brister i förvaltningsmyndigheternas verksamhet har regeringen ett ansvar för att tillräckliga åtgärder vidtas för att komma tillrätta med problemen."
Det är förstås skillnad mot att majoriteten säger att "utskottet vill i sammanhanget erinra om vikten av att regeringen ser till att myndigheter bedriver sin verksamhet effektivt och sparsamt". Man kan gott säga att det är lite olika syn på frågan om ansvar.
Hur många systematiska karaktärsavvikelser krävs för att regeringen ska ta ansvar? 125 miljoner som används till något annat än avsett är uppenbarligen inget problem. Finns det någon annan nivå där ett enstaka tillfälle trots allt skulle vara ett problem, även om det inte är av systematisk karaktär eller en återkommande brist? Det är sådant vi kan fundera över i fortsättningen.
Totalt sett kan vi konstatera att det är regeringen som är ansvarig för hur pengarna används och svarar för det i riksdagen - även hur myndigheter gör.