Herr talman! Det kanske blir förmånsbeskattning för de timmarna om man inte passar sig!
Vi kan diskutera länge vad olika modeller kallas för. Det är viktigt att fundera över hur förutsättningarna ser ut på olika skolor, i olika åldrar. Låg- och mellanstadieelever har mycket enklare att röra sig under dagen. Det är lättare för en lärare att involvera rörelsen som en del i de andra ämnena.
Det är en stor skillnad med högstadieeleverna, där det krävs duschar och helt annat utrymme och där de inte är lika lättlockade att hoppa multiplikationstabellen, eller vad det nu kan handla om.
Det är till exempel en timme mer på högstadiet. Jag skulle själv hoppas att man landade i någonting sådant. Men det är inte riksdagen som ska bestämma det. Myndigheten ska få se över i vilken del av grundskolan det kommer till bäst nytta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En stadieindelad timplan i grundskolan och närliggande frågor
Fritidsverksamheter tycker jag inte att vi ska glömma. Det handlar om det samlade föreningslivet och hur man lägger upp arbetet. Det ser olika ut inte bara för att skolledare tänker olika och lärare tänker olika utan för att det ser väldigt olika ut i Sverige.
Det finns bra många kommuner och skolor där man inte har specialister. De har inte vare sig dansinstruktörer eller tränare till en massa olika sporter, utan de har kanske bara ett fåtal. Då kan man fundera över hur vi på olika sätt ser till att eleverna rör sig och att de oavsett detta introduceras i idrotten.
Det är inte heller så att rörelse är socioekonomiskt lika fördelat. Tvärtom är skillnaderna väldigt stora. Det är ett arbete som alla elever kommer att dra väldigt stor nytta av och där vi också har stora socioekonomiska vinster att göra.