Fru talman! Låt mig ta några exempel på projekt
som Sverige arbetar med. När det gäller de viktiga
problemen med vatten kring Aralsjön har problemen
framför allt varit att Uzbekistan och Turkmenistan
har varit ovilliga att ha en samverkan och ansett att
man inte ska lägga sig i det här utifrån. Man har ock-
så sagt att alla begränsningar eller avgifter när det
gäller vattnet skulle strida mot internationell praxis.
Eftersom problemen med vattenfrågan har varit up-
penbara har vi nu kunnat se en viss ökad beredskap
för att faktiskt diskutera vattenproblemen från alla
länder.
Här kan vi också se att det finns flera projekt som
den svenska regeringen stöder. Bl.a. har vi bidragit
till vattenprojekt som Världsbanken har i Aralsjön,
Världsbankens dammprojekt. Vi har också bidragit
med 16 miljoner till Läkare utan gränsers projekt, och
det har i huvudsak en social bas och är ett socialt
projekt.
Sverige har också naturligtvis stött arbetet mot
narkotika. Det är ju också något som berör alla de här
länderna och har väldigt stora sociala problem i sitt
släptåg. Där har nu EU utarbetat en handlingsplan för
narkotikafrågor, och alla länder utom Turkmenistan
har anslutit sig till denna handlingsplan. EU har också
gett 3 miljoner euro, dvs. ungefär 30 miljoner kronor,
till information, upplysning och specialsatsningar på
flygplatser och hamnar.
Sida har fått det här året på sig att utarbeta en re-
gionstrategi för de svenska insatserna i Centralasien.
Exakt när rapporten om strategin kommer vet jag
inte, men det är alltså under innevarande år som Sida
ska göra det här projektet.
Eftersom Margareta Viklund också nämnde ex-
tremismen kan jag säga att det alldeles nyligen, i
slutet av april, hölls en konferens om extremism i
Tadzjikistan, och det var den första konferensen som
hölls i Centralasien kring ett sådant tema. Tidigare
har de centralasiatiska länderna blivit inbjudna att
delta i konferenser på andra håll i världen. Därför
sågs det som en väldigt stor framgång att man faktiskt
höll denna konferens i Centralasien.
Detta var några exempel, men det finns naturligt-
vis mycket mer som skulle kunna göras. Allmänt kan
man väl säga att det är klart att alla väl upplever en
viss yrvakenhet. Det är trots allt bara i ungefär tio år
som vi har haft insikt om de här problemen och lärt
känna de här nya regionerna som vi inte kände till
tidigare, och vi ska ha insikt både i problemen och
möjligheterna att bekämpa dem. Men utifrån det vill
jag nog säga att den svenska regeringen har varit
väldigt aktiv när det gäller att själva skaffa oss mer
kunskap om och mer aktivt börja arbeta med Central-
asien men också för att försöka se till att EU och
andra organisationer aktivt nu arbetar i dessa för oss
ganska nya länder.