Fru talman! Återigen vill jag börja med att tacka
utrikesministern för svaret. Jag håller med utrikesmi-
nistern om mycket i svaret, inte minst när det gäller
den komplicerade säkerhetspolitiska situationen i
området. Tyvärr har det inte uppmärksammats sär-
skilt mycket i Sverige, åtminstone inte utanför en
snäv krets av politiker, forskare och journalister.
Såväl Utrikespolitiska institutet som FOI ägnar
intresse åt regionen när det gäller de säkerhetspolitis-
ka åsikterna. Det är bra, men det är minst lika viktigt
att man ägnar uppmärksamhet åt den enskilda männi-
skan och hans eller hennes möjligheter till ett drägligt
liv. Hit räknas sådant som vi i vårt land ofta tar för
givet, t.ex. respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati, som vi har diskuterat tidigare, men också
så enkla saker som tillgång till rent vatten och till en
fungerande sjukvård.
Fru talman! Utrikesministerns uppräkning av oli-
ka insatser som är gjorda i Centralasien, både av det
internationella samfundet och av andra, är omfattan-
de, men till vissa delar är insatserna kanske ändå
präglade av, som det kan tyckas, en viss yrvakenhet.
Det gäller inte minst EU, som ökat sina insatser i
regionen först efter den fruktansvärda katastrofen den
11 september förra året.
Tendenser till islamisk extremism har regionens
ledare diskuterat i minst fem år utan att det har väckt
något större intresse i vår del av världen, trots att
massmedier har rapporterat om skrämmande händel-
ser i både det ena och det andra landet. När det gäller
gränser mellan länder i området har oroligheter ägt
rum av och till ända sedan Sovjetimperiets samman-
brott för tio år sedan. Ferghana-dalen i Uzbekistan är
ett sådant problematiskt område där såväl gränser
som vattentillgångar har orsakat spänningar under
senare år. Inte heller narkotikatrafiken i området torde
vara någon nyhet.
Känner utrikesministern till om det arbete som har
bedrivits, som utrikesministern tar upp i sitt svar och
som nu har intensifierats, har lett till några påtagliga
resultat, t.ex. när det gäller uppdelningen av vattenre-
surser mellan regionens länder eller vad gäller försö-
ken att stoppa narkotikatrafiken?
Det gläder mig naturligtvis att Sverige är drivande
när det gäller OSSE:s projekt om demokrati och
mänskliga rättigheter i området. Jag är väl medveten
om att respekten för demokrati och mänskliga rättig-
heter tyvärr inte är något som kan få genomslag på
bara några år, utan att detta är en process som kan
komma att ta ytterligare ett eller flera decennier för
att nå åtminstone något litet resultat. Men går det
redan i dag att se några resultat av det svenska enga-
gemanget för demokrati och mänskliga rättigheter?
Kan utrikesministern berätta något ytterligare om de
svenska projekten inom det sociala området? Vem
eller vilka är det som driver projekten, och går det att
i dag se några konkreta resultat?
När det gäller den strategi som är under utarbe-
tande av Sida har jag också en fråga, nämligen: När
är man beredd att redovisa sin Centralasienstrategi?