Herr talman! Det är riktigt att den nya skollagen säger att kommunerna ska sträva efter att erbjuda detta. Förändringen är att orden "verka för" har ersatts av "sträva efter". Men fortfarande finns det ingen skyldighet i att erbjuda eller rätt att kräva. Faktum är att det avgörande för om en kommun ska erbjuda barnomsorg på andra tider fortfarande är en individuell prövning av föräldrarnas situation och deras reella möjligheter att ordna omsorgen på ett annat sätt. Om man har en mamma, en pappa eller andra släktingar som kan hjälpa en som förälder och passa barnet föreligger det alltså ingen självklar skyldighet, trots förändringen i skollagen, för en kommun att erbjuda omsorg på andra tider. Detta är ett bekymmer.
Visst kan man vara glad att det har tillkommit tolv kommuner som erbjuder nattis i Sverige. Men faktum är att 160 kommuner inte erbjuder någon barnomsorg alls på obekväma tider. Det har skett en ökning på ett år eller mindre än ett år om man ska dra in skollagen, men ni drar höga växlar på statistik för ett år. Fortfarande är det så att i 160 av landets kommuner erbjuder man inte någon form av barnomsorg på obekväma tider.
Ni säger att ni vill prioritera att fler ska arbeta. Men om man har jobb men ingen barnomsorg - vad ska man göra då? Om man får jobb men inte kan ta det för att det inte finns omsorg på de tider då man ska arbeta - vad ska man göra då?