Herr talman! Som förälder med två barn i förskola och ett tredje som nyligen passerat den är det en glädje att kunna berätta hur fantastisk svensk förskola är och att känna tryggheten i att lämna mina skatter där under dagarna i förvissning om att de får leka och lära, ses och utvecklas, stimuleras och utmanas i sitt eget tempo och utifrån sina egna förutsättningar av engagerad och kompetent personal. Att få ta del av deras berättelser från sin förskolevardag är just nu en av livets stora höjdpunkter.
Alliansregeringen förstår vikten av en riktigt bra förskola. Därför har förskolan haft en tydlig plats på dagordningen och varit föremål för en rad reformer, varav de flesta sjösattes under förra året. Sedan förra året är förskolan en egen skolform, och det pedagogiska uppdraget är förtydligat.
Förskolan ska erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Därtill kommer bland annat allmän förskola för treåringar, skärpta krav på behörighet, införande av lektorat också i förskolan, förskolechefs roll och förskolelyft som en rad av de reformer Alliansen genomfört för att ytterligare höja kvaliteten på den svenska förskolan.
Ambitionen är inte slut här. Alliansens omsorg om förskolan riktar sig nu vidare och framåt. Det handlar om alltifrån olika aspekter av arbetsmiljö till ett fortsatt fokus på att stärka kvaliteten i den svenska förskolan. Som ett exempel kan nämnas den utredning som regeringen tillsatte i april tillsatte som ska föreslå åtgärder för hur barns säkerhet i förskolan kan förbättras och säkerställas.
I dagens betänkande finns en reservation från Alliansen. Den politiska oppositionen kommer troligen att försöka misstolka och felanvända den. Den handlar om barnomsorg på obekväm arbetstid - eller kvällar, nätter och helger, som det står i lagtexten - eller nattis som det lite slarvigt kommit att kallas.
Varför reserverar sig då Alliansen mot något så viktigt som nattis? Svaret är att det gör vi inte. Vi är hängivna, övertygade anhängare av nattis. Vi vet att en absolut förutsättning för arbetslinjen är att det finns barnomsorg under tider som inte betraktas som ordinarie arbetstid. Därför har vi gjort något som ingen annan regering tidigare gjort; vi har skrivit in i lagtext, i skollagen, att kommunerna är skyldiga att utreda och erbjuda barnomsorg på kvällar, nätter och helger om behov finns.
Nattis - jag kan däremot kanske tycka att detta uttryck inte riktigt rättvisar Alliansens ambitioner och strävan. Det kan kanske vara lätt att med ordet nattis se den där fyrkantiga nattöppna förskolan och ingenting annat.
När vi i Alliansen pratar om omsorg på obekväm arbetstid ser vi inte bara en lösning. Vi ser en rad olika lösningar. Det kan vara nattöppna förskolor. Men det kan också vara andra lösningar som till exempel barnvårdare i egna hemmet eller nattöppna familjedaghem. I många kommuner som jag varit i kontakt med diskuteras olika lösningar, och det är bra.
Ett exempel är där man diskuterar en grupp yngre pensionärer som vill göra en insats och ställa upp i barnens hem när föräldrarna arbetar sena kvällar eller nattetid. Ett annat är kommunerna där beredskapen nu finns att till exempel anställa vad vi tidigare kallade för dagmamma fast nu då en nattmamma. Det är bra att olika kommuner hittar olika lösningar utifrån efterfrågan och de förutsättningar som finns i just den kommunen. Det gäller att kombinera aspekter av arbetslinjen men också att ha ett barnperspektiv.
I Skolverkets nyligen redovisade statistik är det tydligt att den nya lagen har fått effekt. På bara några få månader har andelen barn som har omsorg på så kallad obekväm arbetstid ökat med 13 procent och antalet kommuner med 10 procent. Då sträcker sig Skolverkets mätning bara till den 15 oktober 2011. Det finns all anledning att tro att den siffran har ökat ytterligare sedan dess. Intressant att notera är också att en majoritet av de kommuner som erbjuder barnsomsorg på kvällar, nätter och helger är alliansstyrda.
Vad gör då socialdemokrater tillsammans med sverigedemokrater, vänsterpartister och miljöpartister? Jo, utan att ha någon större kunskap om behoven av barnomsorg på obekväm arbetstid - eller nattis, om man så vill - lägger man nu fram ett ofinansierat förslag där man vill att regeringen ska återkomma med förslag till stimulansbidrag. Detta är ett sätt att försöka vinna kortsiktiga politiska poäng. Det är
inte
att ta ett politiskt och ekonomiskt ansvar. Det är därmed inte ett sätt att ta ansvar för våra barn.
Sedan mitten av 1990-talet har det funnits en bred parlamentarisk förankring kring behovet av sunda offentliga finanser och hur det finanspolitiska ramverket ska användas för att uppnå detta. Detta har varit en starkt bidragande faktor till den goda utvecklingen av de offentliga finanserna sedan dess. Det var därför glädjande att se att socialdemokraterna i finansutskottet var av en annan uppfattning än socialdemokraterna i utbildningsutskottet.
Att vissa partier i denna koalition lägger fram detta förslag är mindre förvånande. Men att Socialdemokraterna väljer att visa prov på sådant ansvarslöst agerande är i högsta grad förvånande. Skulle samtliga utskott i Sveriges riksdag välja att agera på ett liknande sätt skulle hela uppgörelsen runt ramverket falla och möjligheten att upprätthålla sunda statsfinanser raseras. Tankar i grekisk riktning känns plötsligt inte så avlägsna.
Vad gör då alliansregeringen? Jo, man fortsätter naturligtvis att ta ansvar för att använda resurser på absolut bästa sätt. Man har för att påverka kommunerna i rätt riktning skrivit skollagen så att det blir klart vilket ansvar kommunerna har för att skapa barnomsorg på obekväm arbetstid. Men detta räcker inte. För att bilda sig en uppfattning om hur behoven ser ut i våra 290 kommuner beslutade man den 22 mars att ge Skolverket i uppdrag att genomföra en enkät bland vårdnadshavare till barn i åldern ett till tolv år för att bland annat belysa i vilken utsträckning vårdnadshavarna upplever att den erbjudna omsorgen svarar mot de behov och önskemål som de har, bland annat utifrån deras respektive arbetstider. Detta uppdrag ska redovisas senast den 15 september 2013.
Det är bara genom att veta hur behoven ser ut som man kan hitta verkningsfulla och långsiktiga förslag till lösningar. Det enda vi med säkerhet vet i dag är att behoven ser olika ut - oerhört olika. Min lilla hemkommun har en helt annan bild än den som finns i till exempel Göteborg. Medan min hemkommun klarar att erbjuda barnomsorg inom stipulerade tiden fyra månader har det socialdemokratiskt styrda Göteborg
aldrig
klarat detta. I dag står 486 barn i Göteborg utan plats. Det är allvarligt.
Herr talman! Jag vill tro att kommunerna kan och förmår ta ansvar för att lagen uppfylls. De statistiska siffrorna talar för att man arbetar för det. Men samtidigt som jag har en tilltro till kommunernas vilja, ambition och förmåga att göra detta vet jag också hur det lokala arbetet med den kommunala ekonomin går till. Jag kan därför inte låta bli att oroas över att Socialdemokraternas med fleras förslag här i dag kommer att hämma utvecklingen. Vankas statliga pengar kan det bli en stillastående avvaktan. Det vore förödande, och det skulle helt motverka det som ändå är syftet.
Jag vill därför yrka bifall till Alliansens reservation nr 7 och under övriga punkter yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Herr talman! Sverige har världens bästa förskola. Den är så känd för hur bra den är att politiker, föräldrar och människor som på olika sätt arbetar med barnomsorg och förskola - ja, samhällsintresserade över hela världen - uppmärksammar den och vill ta efter. Det skulle göra mig ont om de resurser som alliansregeringen så hårt hushållar med skulle gå till en oplanerad och ogenomtänkt nattissatsning i stället för att man ytterligare höjer ribban och säkerställer att vi fortsätter att höja kvaliteten och ha världens bästa förskola.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (C) och Annika Eclund (KD).